I begynnelsen av utbildningsexplosionen var norrbottningar från arbetarhem en sällsynthet vid universiteten. Till den lilla gruppen sällade sig Britt Marie Häggström. Efter studentexamen vid läroverket i Kiruna i slutet av 1950-talet klev hon och blivande maken Janne på Nordpilen för att påbörja sina studier vid universitetet i Uppsala. För Britt Maries del fick studierna skjutas upp. Dottern Ann kom emellan.
Efter universitetsstudier i humanistiska ämnen utbildade sig Britt Marie till bibliotekarie. Hon inledde yrkeskarriären som skolbibliotekarie. Därefter tjänstgjorde hon bland annat vid länsbiblioteket i Uppsala samt vid Sekretariatet för EU-information. I mitten av 1970-talet förde Saco-rådet i Uppsala en tynande tillvaro. Britt Marie blåste liv i det. Det blev början till en lång facklig karriär, bland annat som ordförande i Svenska folkbibliotekarieförbundet och senare i DIK-förbundet.
DIK-förbundet hade bildats 1972 genom sammanslagning av olika yrkesförbund inom kultursektorn. Ordförandeskapet i DIK kom att vara i arton år, 1985–2003. Britt Marie drev med stort engagemang såväl lönefrågor som yrkesfrågor.
Britt Marie var också verksam inom den internationella biblioteksorganisationen IFLA. Under sin period som ordförande i EBLIDA, en europeisk organisation som framför allt arbetade med upphovsrätt, med allmänintresset i fokus, lyckades hon genomdriva vissa förändringar som underlättade åtkomsten av digitaliserat kulturarvsmaterial. Något som inte skedde utan konflikter. Konflikträdd var hon inte. Snarare konciliant. Inte heller lät hon sig imponeras av överheten.
Britt Marie var en högt respekterad kollega och en god ambassadör för vår yrkeskår. Vi som var verksamma i branschen har många angenäma minnen av Britt Marie.
Merparten av sitt liv levde hon i Uppsala. Men innerst inne förblev hon Kirunabo. Resan med Nordpilen kom att göras i båda riktningarna.