Börje Larsson var busschauffören som skrev poesi, men det är bara en del av sanningen.
Som musiker skrev Börje låtar med skarpa texter, konstintresset var ständigt närvarande.
Han berättade att han skrev dikter under pauserna i sin turistbuss. Men lika gärna sökte han upp konstmuseerna i de städer han körde till.
Han gillade Norrköpings konstmuseum och bar efter varje besök där med sig en ny konstnärlig bekantskap.
Vet du, kunde han säga, sättet konstnären målade på, så skulle jag vilja skriva.
Börje visste om sitt värde - att det han skrev var bra, men han var alltid nyfiken på hur andra skrev och tänkte. Ödmjukhet är också det ord som bäst beskriver den Börje vi tyckte så mycket om
Ofta läste han på Litteraturcentrums scener, som gäst på festivaler - ja ett dragplåster för alla oss som älskade hans dikter
Börje var en varm medmänniska som ständigt sökte samtal. Han arbetade oegennyttigt med det han trodde på och gav mycket kärlek.
Han lämnar ett stort tomrum efter sig. Poeten Börje Larsson började och slutade med sin älskade familj den han alltid återkom till.
Våra varmaste tankar går till familjen och släkten.
Kollegorna och vännerna