Jag mötte Bo första gången för många år sedan vid en konferens i Brindisi om Hemorheology (en vetenskapsgren som vi båda ägnade oss åt). Det faktiska mötet skedde vid konferensens inledande mottagning och det blev starten på en djup vänskap som nu har varat i mer än 50 år.
Bo var en duktig forskare, gjorde mycket inom området och publicerade flera vetenskapliga artiklar. Han var en av de bästa inom området i Skandinavien och var djupt engagerad i Scandinavian Society of Haemorheolgy. Han deltog alltid vid anordnandet av den föreningens konferenser. Jag lyckades bara delta vid en och fann enormt nöje i den — särskilt som den hölls i Uppsala och Bo och hans hustru, Margareta, behandlade mig med stor gästfrihet.
De flesta av mina möten med Bo var vid konferenser och under en längre tid inträffade de ungefär en gång om året. Det gjorde att vi kunde dela vår forskning men också njuta av varandras sällskap tämligen ofta. Kvällar som tillbringades i sällskap med honom var alltid ett nöje och vi delade mycket som var roligt, till exempel introducerade han mig till den svenske poeten Tomas Tranströmer, som jag uppskattade, och jag introducerade honom till min bästa Skotsk whisky, Lagavulin, och han uppskattade sannerligen den!
Han besökte oss i England vid flera tillfällen, men jag lyckades bara besöka honom i Sverige en gång. Jag hade hoppats göra det igen just detta år, 2025, men nu kommer det ledsamt nog aldrig att bli av. När vi väl hade gått i pension båda två blev våra möten mycket få, men vi uppehöll kontakt genom täta telefonsamtal och han sände mig alltid ett kort under sina semestrar i Gran Canaria — bara för att göra mig avundsjuk.
Så det är med stor sorg som jag skriver detta. Bo var en mycket fin människa och en underbar vän — lojal, generös, principfast, underhållande och rolig att vara tillsammans med. Jag kommer att sakna honom innerligt.