Bo levde ett mycket aktivt liv och var en uppskattad lärare i religion och filosofi med stort engagemang för elever och kollegor, alltid redo att lyssna och uppmuntra. Efter sin aktiva lärartjänst gick han med stor energi in som föreläsare på Senioruniversitetet och trollband auditoriet med sitt djupa kunnande inom många olika områden och sitt sociala patos.
Han engagerade sig tidigt i internationella frågor och gjorde flera resor till länder i Sydamerika. Dessa kontakter aktualiserade många frågor om rättvisa och solidaritet folk och länder emellan och ledde till ett fortsatt starkt intresse för mänskliga rättigheter, även på hemmaplan.
Bo var aktiv i Svenska kyrkan, djupt präglad av en diskret gudstro. Han tjänade många år som kyrkvärd och satt i kyrkorådet i domkyrkoförsamlingen. En händelse i december 1989 kom att starkt påverka hans framtid: ockupationen under 45 dagar av en grupp flyktingar som protesterade mot de hårdare lagar om asyl i Sverige som utfärdats 13 december 1989. Dåvarande ärkebiskopen Bertil Werkström kallade en tidig vårdag 1990 företrädare för olika kyrkor i Uppsala till överläggning, och beslutet blev att bilda en ekumenisk fristadsgrupp, med uppgift att bevaka flyktingars intresse. EFGU, Ekumeniska Fristadsgruppen i Uppsala, bildades och Bo utsågs till ordförande och har sedan dess varit drivande i gruppen. Hans stora personliga engagemang och breda kunnande har varit en ovärderlig hjälp för många hjälpbehövande.
En sann människoälskare har lämnat oss. Bo efterlämnar många som känner saknad efter den värme, generositet och respekt han mötte medmänniskorna med.
För vännerna i Ekumeniska Fristadsgruppen i Uppsala.