Bo var född i Gävle, där han tog studenten 1952. Därefter följde studier i teologi, filosofi och historia i Uppsala, som blev hans fasta punkt livet ut.
Han var en uppskattad, älskad och verkligt aktad lärare på såväl universitetet som på Fyrisskolan där han undervisade i religion, filosofi och historia. ”Den bästa lärare jag haft”. ”Han var som ett universitet”. ”Han kunde utveckla historiska skeenden, så att alla förstod”, är omdömen som kännetecknar honom. Han har deltagit i debatter, skrivit artiklar i Uppsala nya tidning (UNT) och lett många omtyckta kurser inom Senioruniversitetet ända tills för ett par år sedan. En oerhört skicklig pedagog och folkbildare. Han hade en förmåga att i djup respekt sätta sig in i hur en person som tänkte på annat sätt än han själv uppfattade verkligheten. Hans stora engagemang för rättvisa uttrycktes allra mest i hans omsorg om människor i nöd såväl på hemmaplan som i Latinamerika och Mellanöstern. Det kunde gälla utvisningshotade familjer eller ensamkommande ungdomar eller arbetet i Örjansgården Agni eller Ekumeniska Fristadsgruppenen. 1992 tilldelades han Kondorens orden av Bolivias president Zamora.
Bo personifierade kristen humanism med sin djupa förankring i den kristna traditionen, kyrkornas liv och ett hängivet engagemang i de humanistiska värdena kopplat till idéhistorien och samhället idag. Förbundet för kristen humanism och samhällssyn (KHS) har sina rötter i 1920-talet. Bo Nylund kom in i styrelsen 1971 och var dess ordförande under många år. Han var organisationens ideolog och inspiratör under ännu fler år. De som var med minns hans excellenta sammanfattningar av sommarmötenas innehåll. Dessförinnan hade han lett samtal och diskussioner kring ekumenik och ansvarstagande och hunnit med att leka med barnen och sjunga ”Älgarna demonstrerar”.
Vi som har fått förmånen att genom åren lära känna Bo i Förbundet kristen humanism och lokalt i Kristen humanism i Uppland, sörjer en vän och stor förebild, som betytt så mycket för så många i Uppsala och ut över världen. Han lämnar ett tomrum, som ingen annan kan fylla.
För Förbundet Kristen humanism