Björn var under sin yrkesverksamma tid bland annat stadsarkitekt i Sigtuna kommun och planchef i Uppsala kommun. Efter en mycket uppskattad yrkeskarriär ville Björn inte släppa kontakten med stadsutvecklingen.
En höstkväll 2004 samlade Björn ett antal likasinnade kollegor för en första träff. Sedan starten har träffarna blivit många. Aktiviteten, som efter initiativtagaren gått under namnet Björnligan, har under trevliga former synat alla möjliga och omöjliga arkitektoniska uttryck. Ibland har synpunkter framförts till ansvariga instanser vilket inneburit värdefulla kompletteringar.
När gruppen i höstas efter ett långt uppehåll (corona) samlades saknades Björn. Han hade drabbats av sjukdom. Att besöka gruppens grundare var en självklarhet. Några av oss kunde träffa en till synes nöjd Björn. Då planerades en vårutflykt till Ulleråkersområdet där Björn hade haft det inledande planansvaret för omvandlingen. Dagen efter vårt besök fick vi budet att Björn hastigt och oväntat avlidit.
Björn var alltid korrekt, välklädd och vänlig. Han hade förutom arkitektur många intressen, inte minst som framgångsrik sångare. Hans arkitektoniska hemvist var präglad av en stor respekt för det traditionella. En utvecklad rutnätsstad med planteringar och stora gårdar låg honom varmt om hjärtat.
Insatsen som planansvarig för bland annat Ulleråker och Industristaden i Kungsängen visar prov på detta. Den av UNT prisbelönta inplacering en av ett nytt bostadshus längs Kyrkogårdsgatan och Björns utformning av transformatorstationer kommer också för alltid att finnas kvar. Insatser som minner om en ansvarsfull och mänsklig arkitekt.
Björn lämnar ett stort tomrum i vår Björnliga.