Birger Eriksson (1939-2023)

Birger växte upp i Boden och förblev på många sätt en norrbottning hela livet. Han gick gärna i fjällen, sommar som vinter med familj eller vänner.

Han flyttade till Stockholm 1960 och började arbeta som tekniker på dåvarande Radiotjänst men flyttade senare över till utbildningsradion. 1977 hamnade han i Gimo och även om han efter några år flyttade till Uppsala behöll han hela livet ett intresse för och en kärlek till Norduppland. 

I Uppsala fick han en omväxlande karriär. Birger var ursprungligen och i första hand ljudtekniker, men han lärde sig så småningom det mesta inom mediateknik och även om hur man gör program för både radio och tv. Han gjorde allemansradio och skolradio och hjälpte ”vanligt folk” att göra radioprogram. Han var i många år domare för distriktets tävling Vi i femman. Under många år var han en uppskattad lärare i media­teknik dels vid GUC i Uppsala och folkhögskolan på Biskops-Arnö. Och också i flera länder i Afrika, bland annat tillbringade han under hela 1990-talet en månad om året i Botswana. Hans huvuduppgift var att lära ut hur man skulle göra utbildningsprogram för radio och senare även för tv.

Efter sin pensionering började han en ny karriär som dokumentärfilmare. Efter att ha porträtterat smeden och jazztrumpetaren Hasse Gille, gjorde han filmer om Nordupplands stora begivenheter, Knutmasso i Gimo, Eldfesten och arbetarspelet Jernets Fångar i Österbybruk 

Jag lärde känna Birger när vi båda spelade lördagsfotboll i slutet av 1970-talet. Det var en form av vänskapsfotboll som gick till på samma sätt som när vi var barn på 1950-talet. Man träffades på utsatt tid och delade upp för att få så jämna lag som möjligt. Det var den speciella blandningen av lek och allvar som var tjusningen.

Efter att vi båda pensionerats upptäckte vi att vi bodde på cykelavstånd ifrån varandra och började träffas på det mest oorganiserade sätt som tänkas kan. Vi gav oss ut på cykelturer och när vi cyklade förbi så hälsade vi på. 

Vi var båda jazzälskare och hade alltid mycket att prata om, inte minst gällde det Birgers dokumentär­filmer från Norduppland.