Vår tidigare medarbetare, skogsmästare Bertil Schelander, Uppsala, har gått ur tiden. Han föddes år 1941 som näst äldst i en syskonskara av fyra i Kumla. Sedan barnsben var Bertil intresserad av det som hände i naturen. På grund av faderns tidiga sjukdom var högre studier uteslutna utan han fick gå den långa vägen via skogsarbete i Tiveden och kompletterande studier på folkhögskolan i Rättvik. Där träffade han sin blivande hustru, Ingegerd. Nästa steg blev skogskolan i Gammelkroppa, därefter skogsmästarskolan i Skinnskatteberg.
Bertil kom så småningom till dåvarande Skogshögskolan (sedermera del av SLU), där han blev fälttekniker. Han kvarstod vid SLU till sin pensionering år 2006.
Bertil ledde våra fältarbeten med synnerligen stor noggrannhet, ambitiös, energisk, målinriktad och ”robust”. Dåligt väder fanns knappast i hans medvetande. Han klarade insektsangrepp utan att klaga. När Bertil efter någon vecka kom hem från skogen, kunde man lita på att insamlat material var riktigt och att protokollen var förda med ackuratess.
Med tiden blev han en av landets skickligaste ornitologer. Vid arbeten i skogen hände det ofta att han stannade till och lyssnade. Då visste vi att någon inte helt vanlig fågel var på ingång. För oss som mest var fokuserade på träd, plantor och markvegetation tillförde Bertil nya upplevelser och kunskaper.
Bertil Schelander var mycket social och generös till sin läggning. Han kunde hitta på små överraskande tillställningar för sina arbetskamrater. I många år arbetade han frivilligt en kväll i veckan i Röda korsets regi på akuten vid Akademiska sjukhuset. Bertil cyklade alltid på hemmaplan. Detta blev också hans olycka, då han för några år sedan cyklade omkull på en gata i centrala Uppsala och slog huvudet i marken. Han repade sig aldrig helt efter detta.
Det är svårt att tänka sig en bättre medarbetare än Bertil Schelander. En höstdag, satt vi och fikade i en tät ungskog. In flög en orädd rödhake och gjorde oss sällskap. Symboliskt kändes detta som att även fåglarna hade sympati för honom.