Berit föddes 1925 i en statarlänga på Gotland och växte upp i Visby med far, mor och brodern Walton. Modern räfsade stadens kyrkogårdar som också blev syskonens lekplatser. Där fanns mycket att upptäcka bland gravvårdar, träd och blommor. Särskilt mindes Berit begravningsvagnen med fyra svarta hästar och kusken i sin stiliga klädsel.
När syskonen började i S:t Hans folkskola tog de sällskap nedför Klinten och stannade vid ett bageri på vägen för att be om några brödkanter från morgonens bak. Naturkunskap, gymnastik och idrott var Berits favoritämnen och att sjunga i kören. Skolåren avslutades med en resa i lastbåt till Stockholm och vidare med buss till Uppsala och Dalarna. Ett helt sommarlov fick Berit slita på ett tvätteri för att få ihop pengar till sin första resa till fastlandet.
Efter 6 år i folkskolan började hon sitt arbetsliv som butiksbiträde. På kvällarna gick hon i aftonskola. När hon fyllt 17 år fick hon en tjänst på prov som telefonist på Televerket. Då hyllade en vän Berits mod och framåtanda och beskrev hur hon om vintern som ett yrväder susade nedför Palissaderna på skidor och på sommaren simmade från hamnpiren hem till Fristad.
Under beredskapsåren var Danspalatset i Botaniska en populär mötesplats. Dit gick även Berit som gillade att dansa. En afton fick hon syn på en stilig rekryt som hette Mats.
1947 gifte sig Berit och Mats i Västervik. Året därpå föddes dottern Eva och familjen bosatte sig i Skultuna. Berit blev┣hemmafru, tog hand om familjen och engagerade sig i föreningslivet. Hon var med när Skultunas första lekskola startade och utbildade sig i Lillsved för att leda husmodersgymnastiken.
När familjen 1963 flyttade till Västerås återvände Berit till yrkeslivet som telefonist på ASEA. Hon tog körkort, läste in gymnasiebetyg i tyska, engelska, franska och fick ansvar på telefonväxelns utlandsavdelning. Under åren i Västerås och Finspång gjorde Berit och Mats många minnesvärda resor. Till och med Kina fick ett besök innan hon blev änka 2005. Under de senaste åren har Berit levt ett aktivt liv i Uppsala, med teater, konserter och opera. Hon har cyklat, simmat och sjungit i kören Opalerna.
För våra familjer, barn och barnbarn har Berit varit en ledstjärna och det har varit en ynnest att få ta del av hennes nära hundra år av minnen, kunskaper, livsglädje och värdighet. Vår saknad är stor.