Bengt Säve-Söderbergh föddes i en professorsfamilj i Uppsala och växte, sedan båda föräldrarna tidigt gick bort, upp i sin farbrors och fasters hem där. Redan som ung blev han intresserad av de internationella frågor, särskilt u-landsproblematiken, som sedan skulle bestämma hans yrkesliv. Han kom också tidigt att ansluta sig till socialdemokratin och krönte, efter en karriär på UD och LO, sitt politiska engagemang med att 1985-1991 verka som statssekreterare för biståndsfrågor under Olof Palmes och Ingvar Carlssons regeringar.
Om Bengts politiska och internationella gärning må andra vittna. Bengt var en idéspruta – och kunde ofta se till att hans projekt omvandlades till verklighet. Detta avspeglades också i hans stora fritidsintressen, musiken och böckerna. Bengt upptäckte jazzen i unga år och spelade ett tag trummor i Handelshögskolans orkester, Mercblecket. I över 20 år var han ordförande i Riksförbundet Svensk Jazz, dessutom i Faschings vänförening som verkade för en fast jazzscen i Stockholm. Han startade också och ledde Monica Zetterlundsällskapet.
Bengt läste mycket, mest facklitteratur om historia och politik, ingalunda bara om Afrika som kanske var hans specialområde, utan också om amerikansk politik med mera. Ofta tipsade han sina vänner om nya böcker han läst om i Financial Times helgbilaga eller hittat hos bokhandlare utomlands. Det var sällan man blev besviken på hans förslag.
Som sitt partis representant i Stockholms biblioteksnämnd månade han på äldre dagar om Carl Asplunds stadsbibliotek och dess plats i Stockholmsbilden.
Bengt Säve-Söderbergh var en genuin demokrat och avskydde rasism och inskränkthet. Han höll sällan inne med sina, ofta bestämda, åsikter. Men så hade han också åtskilligt väsentligt att säga om tidens frågor. Han lämnar ett imponerande livsverk och ett stort tomrum efter sig.