Bengt Jonsell (1936-2023)

Professor emeritus Bengt Jonsell, Uppsala, har avlidit i en ålder av 86 år. Han efterlämnar hustrun Lena samt sönerna Mats, Svante, Björn och Ulf med familjer.
Bengt var läkarson och växte upp i Stockholm och senare Nyköping, där han också avlade studentexamen. Han disputerade i botanik 1968 vid Uppsala universitet på avhandlingen ”Studies in the North-West European Species of Rorippa s. str.” och blev docent samma år.

Efter åren som lärare vid Uppsala universitet fick Bengt 1977 tjänst som universitetslektor i Stockholm. År 1983 utnämndes han till Professor Bergianus vid Bergianska Trädgården i Stockholm, där han var verksam till sin pensionering 2001. Bengt var ledamot av Kungliga Svenska Vetenskapsakademin, samt av den norska motsvarigheten. Han var hedersledamot av bl. a. Svenska Botaniska Föreningen och Svenska Linnésällskapet.

Under hela sin yrkeskarriär bedrev Bengt botanisk forskning, både inom Norden och internationellt. För svenska botanister är han kanske främst känd för bearbetningen av klassikern ”Krok & Almquists flora”, där han i samarbete med hustru Lena omarbetade och moderniserade floran i den 26:e, liksom i följande upplagor. Han var också djupt engagerad i floraverket ”Flora Nordica”, både som projektledare och författare. Han hade ett stort intresse för hur växterna varierar över det nordiska floraområdet och hur de anpassats till våra förhållanden.

Bengt var en ingående kännare av Linné och under många år var han ledamot av Svenska Linnésällskapets styrelse, både som sekreterare och ordförande. Många artiklar om Linnés liv och verk kom från hans penna.

Internationellt var Bengt framför allt verksam med forskning rörande korsblommiga växter, som han skrev om för olika floraprojekt, särskilt i Afrika. Det korsblommiga släktet Bengt-jonsellia på Madagaskar är uppkallat efter honom. Bengt var också under många år aktiv i den internationella nomenklaturkommittén för växter.

Vid sidan av det botaniska intresset hade Bengt ett stort kulturellt intresse, inte minst vad gällde historia och litteratur. Detta visade sig bland annat i verket ”Karlfeldts vilda flora”, som kom så sent som 2021.

Vi, som varit elever, kollegor och vänner, har under åren fått dra nytta av Bengts stora kunskapsbank, som han generöst delade med sig av på sitt godmodiga sätt. Vi kommer att sakna hans klara intellekt, som var med honom ända till slutet, och vi är tacksamma för att ha haft honom som kollega och vän.