Bengt Eklund kom till UNT som praktikant år 1976. Efter praktiktiden blev han fast anställd och bortsett från en kort utflykt blev han tidningen trogen fram till sin pensionering 2013. Av bara farten fortsatte han sedan ytterligare några år som inhoppare.
Bengt anställdes som redigerare. Det är en kategori journalister som mycket sällan kommer ifråga för stora fina journalistpris, men som var och är oerhört betydelsefulla för att papperstidningen ska kunna produceras. Någon måste ju rita sidor, hitta på rubriker, göra löpsedlar och bildtexter och inte minst kunna bedöma lödigheten och angelägenheten i den strida strömmen av nyheter.
Bengt kunde. Under sina många år som nattchef producerade han ett oräkneligt antal rubriker och texter av olika slag. Han torde ha varit en av de mest lästa journalisterna i Uppsala, dock anonym för UNT:s läsare.
Som nattchef ställs man då och då inför svåra avvägningar. Stora händelser inträffar inte alltid under kontorstid. Statsministermord, färjekatastrofer, bränder, sprängningar och skjutningar. Hur hanterar vi den här nyheten? Ska vi publicera namn? Hinner vi få med det i pappersupplagan? Bengt klarade sådana bedömningar och i en nyare tid även publiceringen i digitala kanaler. Han var, för att använda ett slitet uttryck, en klippa.
Bengt trivdes i den speciella miljön på en tidnings nattredaktion och tog gärna ett extrapass om tillfälle gavs. Inte i huvudsak för ersättningen, utan att det var så kul att vara med och skapa en tidning. Det var ett stående skämt på redaktionen att man kunde be Bengt jobba extra hur mycket som helst under första halvåret. Därefter hade han kommit till gränsen för hur mycket övertid det är lagligt att arbeta under ett år. Under hösten fick han ta det lugnare, men den 1 januari var det fritt fram igen.
Möjligen ägnade han den lugnare hösten till att åka till Sydostasien eller Irland. Resor var hans stora passion.
Vid sidan av jobbet som nattchef då.