Anna var under hela sitt verksamma liv knuten till Uppsala universitet, under tidiga år som amanuens vid Institutionen för musikforskning, senare som lärare och professor vid samma institution. Under de sista åren före pensionen var hon även prodekan för historisk-filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet. Som ledamot av Kungl. Musikaliska Akademien tog hon aktiv del i Akademiens arbete.
I sin forskning kom hon att ägna sig åt två högst skilda områden inom svenskt musikliv: musiktraditioner knutna till det svenska fäbodväsendet och musiken under den gustavianska eran. I det senare fallet var det i synnerhet den sceniska musiken som hon ägnade flera ingående studier åt, delvis sammanfattade i publikationen Svenska operans födelse. Studier i gustaviansk musikdramatik (1998) tillsammans med litteraturvetaren Marie-Christine Skuncke. Som expert var hon också med i planeringen av den monumentala utgåvan Musiken i Sverige, i vilken hon även var ansvarig för och skribent i den volym som bär titeln Frihetstid och gustaviansk tid 1720–1810 (1993).
Anna hade djupa släktrötter i Malung, Dalarna, och hon hade hela livet god kontakt med sin hembygd och familjens egen fäbod som besöktes varje sommar. Hennes val av avhandlingsämne var därför inte överraskande, nämligen utforskande av de lockrop som sedan generationer tillbaka har använts vid djurhållningen främst vid fäbodar. Hennes avhandling Sången i skogen. Studier kring den svenska fäbodmusiken (1986) bygger på praktiskt fältarbete av inspelningar av lockrop i funktion. En minnesvärd sådan exkursion gjorde vi tillsammans sommaren 1977 i bland annat Klövsjö fäbodar tillsammans med studenter från Uppsala.
Anna var en uppskattad skribent med en medfödd begåvning för stil och form. Hon var generös med sitt stora kunnande; många musiker har vittnat om det goda och givande samarbete de haft med Anna ifråga om repertoar och framförande av äldre svensk musik. Det gäller i hög grad också dagens folkmusiker som placerat Annas forskning om fäbodmusik i centrum. I ”Fäboland” 2017 (senare turné med Riksteatern) gjorde folkmusikerna Sara Parkman och Samantha Ohlanders succé med en föreställning som utgick från Sången i skogen med Annas avhandling hängande i ett snöre på scenen så att de båda artisterna återkommande kunde citera ur den.
Vi är många som saknar Anna.