Arne föddes i Gällivare och växte upp i Ängelholm.
Vi träffade Arne första gången i samband med en ishockeymatch i Malmö år 1975. Arne hade just kommit hem från ett besök i USA, där han och Lynn besökt Lynns föräldrar och syskon i St Paul, Minnesota.
Arne var en stor, hårdskjutande forward som spelat i juniorlandslaget. Ishockeykarriären började i Jonstorp och sedan följde spel i Rögle och Malmö.
Under säsongen 1975/76 med MIF började Arne sina studier till läkare vid Lunds universitet. I en match i Karlskrona blev Arne skadad. När läkaren presenterade sig svarade Arne med sitt efternamn och tillade med ett leende: ”Vi är kollegor”. Då hade Arne bedrivit läkarstudier i några månader.
Efter läkarutbildningen tjänstgjorde Arne bl.a. i Märsta och Upplands Väsby innan han kom till Åre, där han verkat i över 30 år. Han hade en uppskattad förmåga att skapa en gemytlig stämning på sin arbetsplats. Något som var unikt för Arne var att han tog personlig kontakt med sina patienter efter att de besökt honom för att ”höra hur det stod till med dem”. Han älskade sitt arbete. Så sent som i oktober förra året tjänstgjorde han på vårdcentralen i Åre/Järpen.
Arne var också en uppskattad läkare i svenska ishockeylandslag. Han tog hand om spelare i J-18, J-20 och damlandslaget under många år och hade alltid något gott att säga om ungdomarna.
Arne och Lynn tillbringade tid så ofta de kunde i sitt rymliga sommarhus i Nolsterbystrand utanför Östhammar. Det var deras smultronställe.
Arne hade ett praktiskt handlag, vare sig det gällde att gjuta en grund, resa takstolar eller serva sina bilar – ingenting tycktes svårt för honom. Det fanns tillfällen då Arnes skånska idiom blev klangbotten i en optimism och tillförsikt och man fick en känsla av att ”ett kilo vägde 700 gram – inte mer”.
Arne var en mycket utåtriktad person som gärna tog kontakt med människor. Jordnära och rakt på sak. Han hade en underfundig humor som han var skicklig på att använda.
Vi har nästan under ett halvt sekel haft förmånen att lära känna en kompetent, opretentiös, ömsint och trofast vän. Det känns sorgligt att inte få träffa denne fantastiske man igen – på något sätt en av de sista av sin sort.