Anita Gylje (1942-2022)

Anita dansade och tog vara på livet. Hon föddes den 9 april 1942 och växte upp med mor Anna, far Axel och lillebror Mats i Torshälla. Där drev familjen ett hotell som tyvärr brann ned. När Anita var tio år flyttade de till Alunda där de också till en början drev hotell. 

Gymnasiet gick hon på Katedralskolan i Uppsala. På bussen dit träffade hon sin livslånga kärlek Göran och under samma tid livslånga vännen Gun och kompisarna i ”Klintengänget”. På Uppsala universitet läste Anita till samhällsvetare och diggade jazz på Norrlands nation. Efter examen fick hon anställning på fackförbundet SKTF som idag heter Vision. Hennes egen vision var människors lika värde, rättvisa, gemensamt ansvar. Hon engagerade sig i hållbarhet och miljöfrågor. 

Strax innan sönerna Fredrik och Magnus föddes gick flytten till Upplands Väsby. Anita och Göran pendlade in till sina jobb i Stockholm, på kvällarna vankades det nya maträtter. Anita älskade att laga mat och att planera för nästa resa. England och Grekland var favoriter. Många semestrar spenderades i stugan i Kall, midsomrar firades med Klintengänget i Svärdsjö.

Vid 60 års ålder gick Anita i pension, ungefär samtidigt fick hon diagnosen Parkinsons sjukdom. Men hon höll igång. Hon och Göran gjorde resor till Sydafrika och Australien. Hemma gick hon på linedance, läste italienska och hjälpte barn med läxhjälp. Tillsammans med Gun betade de av Storstockholms kulturutbud inklusive den årliga Nobelkonserten. Samtidigt fanns det alltid tid för barnbarnet Esther. 

När Göran gick bort 2021 flyttade Anita till ett äldreboende i Upplands Väsby. Det var en stor omställning men blev ändå bra. Personalen kallade henne ”lilla solstrålen” för hon klagade aldrig. Anita kämpade på, var med på varje gympa- och danspass i rullstolen, och fortsatte att göra det hon älskade. 80-årsdagen firades på boendet med afternoon tea till bossa nova-toner och i somras gjordes ett efterlängtat besök på landstället på Vätö.

Den sista tiden på palliativa avdelningen på Danderyds sjukhus blev värdefull. Fredrik och Magnus besökte varje dag och spelade bossa nova från en bärbar högtalare. Vänner och släkt kom förbi. En begravning, ljus i stilen, planerades tillsammans. En vacker decemberdag sade vi farväl i Knutby kyrka till tonerna av Monica Zetterlund och Astrud Gilberto. Dags att dansa vidare.