Anders var en av oss, en nära vän och en lysande intellektuell inspiration. Sedan några år träffas vi tidigare arbetskamrater för en månatlig, utdragen och energigivande frukost. Målet är att ta kål på oss äldre mäns förbannelse; den förlamande insikten om tidens gång, känslan av onyttighet och sökandet i att göra tillvaron meningsfull. Anders begåvade oss med ovanligt stimulerande betraktelser, om än ibland väl detaljrika. Hans framgångsrika karriär som forskare med Harvard affiliering, prorektorskap, internationella föreläsningar, medaljmottagning och så vidare får andra att påminna om.
Anders var de många sammanhangens man och, i vårt kamratgäng, unik på ett fascinerande sätt. I hans närhet fick många av oss gräva djupt för att bidra med likvärdigt intresseväckande diskussionsämnen. Han läste till läkare i Lund och genomgick sin basala kirurgutbildning i Eskilstuna under ledning av den legendariska, och för Anders’ utveckling så betydelsefulla Gustav Liedberg. Vid ankomsten till Akademiska Sjukhuset knöts Anders snabbt till kirurgklinikens lever-pankreasgäng.
Han var då forskningsnovis, möjligen understimulerad, och fastnade för studier av inflammatoriska tarmsjukdom och blev snabbt både vetenskapligt produktiv och internationellt erkänd. Efter pensionen och avslutat pendlande till Karolinska fylldes tiden med stimulerande innehåll- gärna med spegel bakåt- såsom oändligt läsande, ihållande vetgirighet och understundom fysiskt arbete på familjens kära tillflyktsort vid Ölandskusten, Ispe Udde.
Anders var det som ingen annan av oss är, eller har varit. Ingen i gänget har haft poster i Sällskapet Erik Johan Stagnelii Vänner, varit aktiv i den radikala medicinartidningen Motpol, suttit i Läkarförbundets Centralstyrelse, eller lett fackliga förhandlingar. Extraordinärt är också att börja karriären som officer, följt av en nära komplett civilingenjörsutbildning och sedan allmänkirurgi med medaljerad forskning inom flera områden. Heller har ingen annan av oss detaljkunskap om trupprörelserna i Finland i moderna krig, svensk tandstatus på 1800-talet, den militära mönstringen som kunskapsbas eller vas som timat i svensk politik.
Anders var en mycket god och omtänksam vän som i grunden trodde gott och ville gott om sina medmänniskor. Han är starkt saknad av oss och många andra!