Åke Ripenberg ville egentligen bli biståndsarbetare. Han läste socialantropologi i Norge och antogs därefter till agronomprogrammet på SLU i Uppsala. Men en svår allergi satte stopp för planerna. Lite motvilligt kan man tro, fick han söka nya livsvägar. Han tog examen på journalisthögskolan och första anhalten ute i yrkeslivet var ett sommarvikariat på UNT:s korrekturavdelning 1979.
Det blev bra det också, så bra att Åke stannade på tidningen hela sitt yrkesverksamma liv – i många olika funktioner. Och det var på tidningen han träffade sin Maria.
En tid var han utrikesredaktör, en annan ekonomireporter och under många år ansvarade han för den kommunala bevakningen. De sista åren arbetade han med tidningens digitala publiceringar.
Agronom blev han alltså inte. Men intresset för djur, natur och biologiskt mångfald bestod. Ett arv från släktgården i Ockelbo där han tillbringade mycket tid under uppväxten. Vid hemmet i Funboslätt i Rasbo arrenderade han ett stort stycke mark som höll på att slya igen. Med hjälp av grannar och inhyrda djurbesättningar förvandlades marken till levande hagar inklusive våtmarker. ”Värdefulla hagar” står det på en skylt som Upplandsstiftelsen satt upp som tack för allt slit.
Hästar och trav var ett annat stort intresse genom livet, på senare år även galopp. Så stort att han var delägare i galopphästar, senast Brookhaven tillsammans med dottern Matilda.
Åke var en kraftkarl och när han lämnat UNT utbildade han sig följaktligen till personlig tränare för seniorer. Han var också på toppnivå i styrketräning och en duktig skid- och skridskoåkare. När han närmade sig 60 år åkte han Vasaloppet på drygt sex timmar. En imponerade prestation.
Till sommaren var tanken att han skulle ställa upp i en styrke- och konditionstävling i Stockholm.
Om inte vaken i isen på Funbosjön en dimmig tisdag i februari hade funnits.
Åke Ripenberg skulle ha fyllt 75 år i juni.