När trombonisten Mats Josephsson 1987 skulle bilda Fyris Jazz Band, för att väcka liv i den klassiska jazzen i Uppsala, frågade han Åke om han kände till någon bra klarinettist. Åke pekade på sig själv, vilket för orkestern var ett lyckokast. Orkestern blev mycket tack vare Åke: framgångrik och inbjuden till många festivaler, bland annat i Frankrike och Nederländerna.
Åke hade en sällsynt förmåga att förena en ödmjuk, mjuk och vilsam ton i sin klarinett med en avancerad teknik. Han hade också ett enastående gehör. Pianisten Jan Strinnholm försökte lura Åke genom att överraska med att smyga in avvikande ackord. ”Men hur jag än spelar så hänger han med,” kunde Strinnholm konstatera.
Åke var inte professionell musiker men blev ett erkänt namn i Uppsalas jazzkretsar. Hans timida natur gjorde att han inte sökte framgång. Ty Åke var i själen spelman, både med sin klarinett och sin nyckelharpa (uppvuxen i Tobo). Att stoltsera på scen var inte det viktiga. Det viktiga var att få spela. Han hade svårt att sluta. ”Han var sin egen spelmansstämma. Det vet alla som spelat med honom nätterna igenom på jazzkurserna på Visingsö”, säger kapellmästaren i Fyris Jazz Band, Mats Josephson.
En utmärkt musiker, men samtidigt en trivsam och vänlig person, alltid med humoristiska inpass i beredskap. Vi i Fyris Jazz Band är också särskilt tacksamma över att vi kan lämna över Åke till eftervärlden genom några CD-skivor med många underbara klarinettsolon.