Åke Göransson, direktör för Myndigheten för stöd till trossamfund, avled hastigt i samband med en resa till Rumänien.
Åke Göransson var ett välkänt namn bland religiösa samfund i Sverige. Utifrån hans breda kunskaper och stora kontaktnät bidrog han tydligt till att frågor om religionsfrihet, mänskliga rättigheter och demokrati fick ett fördjupat innehåll.
Åke var ingen myndighetschef som tillbringade det mesta av tiden bakom ett skrivbord. Han var alltid på väg någonstans och dit han kom var han välkänd och efterfrågad. Det kunde handla om någon av de många muslimska organisationerna i landet, det kunde vara något frikyrkosamfund eller det judiska samfundet med deras särskilda utmaningar kopplade till hot och antisemitism. Eller så mötte han företrädare för den stora och växande grupp av ortodoxa och orientaliska trosbekännare som numera finns i vårt land. Han kunde namnen på de flesta han mötte och han var väl förtrogen med den flora av organisationsformer och styrelseskick som det religiösa Sverige rymmer.
För egen del var han katolik och under en längre period ansvarade han för det ekumeniska arbetet vid Stockholms katolska stift. Åke tillhörde S:t Lars katolska församling i Uppsala. När det historiska, första påvebesöket ägde rum i Sverige, och i andra nordiska länder 1989, var Åke Göransson den som stod för organisation och planering.
Sveriges religiösa mångfald gör att dialog och samverkan framöver blir än viktigare. Men god dialog förutsätter kunskap och relation och dessa två nyckelord kan skrivas över Åke Göranssons liv och gärning. Han personifierade det som den framtida interreligiösa dialogen i Sverige behöver bygga på. Han var dessutom varm, vänlig och omtänksam. Saknaden är stor efter en uppskattad ledare och medarbetare.