Aina Elvius växte upp i Stockholm, tog studenten på reallinjen 1937 och läste sen matematik, fysik och kemi vid Stockholms högskola med avsikt att bli lärare. Hon träffade då sin blivande make Tord, som var amanuens vid Stockholms observatoriumi Saltsjöbaden, och blev intresserad av astronomi. De fick tre barn under åren 1942–47. Hon fortsatte sina studier, tog en fil lic i astronomi 1951, doktorerade 1956 och blev docent vid Stockholms högskola.
Familjen flyttade 1957 till Uppsala där Tord fått en tjänst vid universitetet. Själv fick hon en docenttjänst i astronomi och därefter en forskningsrådstjänst. 1969 blev hon observator och sedermera professor vid Saltsjöbadsobservatoriet, där hon också bosatte sig. Hon verkade som prefekt vid institutionen och hade förutom forskning och undervisning en rad administrativa uppdrag. Bland annat var hon med och planerade Cosmonova vid Naturhistoriska riksmuseet, och var ordförande i Svenska astronomiska sällskapet. Efter pensioneringen flyttade hon med sin make till Uppsala igen.
Aina Elvius forskning rörde främst galaxer utanför Vintergatan. Hon utvecklade metoder för att mäta polarisationen av deras ljus, vilket ger kunskap om stoft och magnetfält i dem. Hon undersökte galaxer vars centra bär spår av intensiv aktivitet som senare visat sig drivas av supertunga svarta hål. För att genomföra studierna gjorde hon långa forskningsresor till observatorier utomlands under klarare himmel.
Aina Elvius var en pionjär på flera sätt. Hon blev 1975 en av de första kvinnorna i Kungliga Vetenskapsakademien och den första kvinnliga ordinarie universitetsprofessorn i astronomi i Sverige. Hon var först i Sverige med polarisationsstudier av galaxer och när det gällde att utforska fysiken i deras aktiva centra. Hon var också tidigt ute med undersökningar av galaxer med rymdteleskop. Till sin läggning var hon planerande, energisk, orädd, saklig, prestigelös och omtänksam. Hon var sportig och hade ett djupt naturengagemang.
Aina Elvius var en människa som man såg fram emot att möta. Vi, kollegor inom Kungliga Vetenskapsakademien och vid Stockholms och Uppsalas observatorier, och så många andra har satt stort värde på samtal med henne, diskussioner som präglats av hennes vetenskapliga nyfikenhet, klokhet och vänliga saklighet.