Agneta och jag tog studenten i Falun våren 1959. Vår vänskap började redan hösten 1958 när jag kom till hennes klass. Jag kände mig väldigt ensam eftersom jag inte kände någon i den nya klassen. Agneta blev en räddande ängel. Uttrycket bästisar passade bra in på oss. Vi träffades var och varannan dag, antingen i Agnetas flickrum eller i mitt inackorderingsrum.
Förutom läxor fanns det mycket att roa sig med till exempel skoldanser, baler eller andra aktiviteter med Dala Gymnasistförening. Kavaljerer saknades inte, Agneta var ju så vacker. Efter studentexamen skiljdes våra vägar.
Vi återupptog kontakten 2001–2002 då jag också bodde i Uppsala. Senare kom vi båda in i ett ”tjejgäng” som träffades i Stockholm höst och vår. I en tidigare minnesruna berättades det om Agnetas engagemang i flera föreningar. Jag skulle vilja nämna ytterligare en nämligen föreningen Gamla Falukamrater där Agneta var klubbmästare i flera år. Ett uppdrag som hon skötte med bravur.
Så sent som i början av april träffade jag Agneta på en 80-årsfest. Ingen kunde då ana hur svårt sjuk hon var. Hon var verkligen en ”tuff brud i lyxförpackning” som Lill-Babs sjöng i en sång.
En kär väninna har lämnat oss, saknaden är stor.