Adolf Gogoll (1957 – 2023)

Adolf kom till Uppsala som postdoktoral forskare i mitten av 1980-talet. Under mer än 35 år var han en uppskattad, strukturerad och engagerad handledare och lärare och kollega. Hans vetenskapliga och pedagogiska gärning var inom organisk kemi, särskilt studier av molekyler i lösning med hjälp av kärnmagnetisk resonansspektroskopi (NMR-spektroskopi). Han utvecklade materiel som förenklade instrumentanvändning och molekylära verktyg för särskilt svåra strukturbestämningar och var unikt skicklig i sitt fält. Genom åren har han inte bara använt tekniken inom sina egna vetenskapliga projekt, han har lärt upp och inspirerat alla användarkategorier, ansvarat för instrumentskötsel och har hjälpt otaliga forskare med deras vetenskapliga utmaningar utan önskan om motgäld. Han var en stöttepelare under uppbyggnaden av infrastrukturen NMR-Uppsala som är gemensamt finansierad och utnyttjad över fakultetsgränser och fysiskt placerad vid Institutionen för Kemi-BMC.

Adolf skapade och undervisade ett stort antal kurser inom olika delar av kemin, alla med fylliga stödmaterial, aktuella och väl anpassade praktiska övningar samt engagerade föreläsningar. Allt utvecklingsarbete gjordes kontinuerligt och utan större skrammel vilket var typiskt för Adolfs höga ambition och lågmälda och nyfikna engagemang; han var inte en person som gärna stod längst fram, knappt ens härom året då ett samverkansprojekt där han identifierade innehållet i Alfred Nobels laboratoriekärl uppmärksammades. 

Adolf var mycket generös med sin tid och hade förmågan att utan att rucka på sin integritet kommunicera varmt, vänligt och konstruktivt med alla, både i de dagliga samtalen och inom alla uppdrag han engagerades i. Han verkade konsekvent för institutionens, fakultetens och universitetets bästa. 

Utanför arbetet uppskattade han växter, god mat och naturupplevelser: Fiske inte bara på Dalälven och Ekoln, långa körningar till Nordnorge, runt Island och Färöarna och turer till musterier, nedlagda gruvor och andra intressanta platser. 

Institutionen hade börjat planera för den pensionering Adolf aviserat till sommaren 2024, men vid sitt frånfälle var han fortfarande engagerad i flera kurser, som handledare och med flera pågående uppdrag inom och utom Uppsala universitet. Vi minns med tacksamhet hans lågmälda humor, det generösa engagemanget och den smittande nyfikenheten.