Jag lärde känna Adam Taube redan i gymnasiet då vi var klasskamrater i klass RIVa på Katedralskolan i Uppsala. Klassen fortsatte hålla ihop genom alla år, mycket tack vare Adams entusiasm och organisationsförmåga, och förra året firade vi vårt 70-årsjubileum av studentexamen.
Adam Taube började läsa statistik vid Uppsala universitet och blev amanuens, filosofie doktor, universitetslektor, och professor. Han disputerade 1969 på en avhandling om medicinsk statistik, som blev hans expertområde. I början på 1970-talet tillbringade han på uppdrag av UNESCO några år som professor och rådgivare vid Haile Selassie University i Addis Abeba och upplevde på plats den dramatiska kuppen som störtade kejsar Haile Selassie 1974.
Musiken betydde mycket för Adam, ett intresse vi delade. Han var en begåvad och skicklig klassisk gitarrist och gav ett flertal konserter. Han var också barnbarnsbarn till skalden Gunnar Wennerberg, vars ”Gluntarna” han arrangerade för gitarr. Adam var en duktig sångare i Orphei Drängar och även i Allmänna Sången, där han senare blev hedersordförande. Han var en engagerad inspektor för Västgöta Nation och medlem av Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala.
Det stora intresset för universitetets och forskningens framtid var ännu en av våra gemensamma nämnare. När jag senare fick möjlighet att donera medel till forskningen vid Uppsalas två universitet var Adam en uppmuntrande samtalspartner, vars råd jag värderade högt.
2008 gav Adam ut den intressanta och underhållande memoarboken ”Mest medvind”, som för att vara en memoarbok fick oväntat entusiastiska recensioner i pressen. När jag nu saknar en kär gammal vän som gått ur tiden kan jag ändå med glädje återvända till hans bok för att återuppleva Adams humor, berättarkonst och stora humanism.