SÄ liten plats en mÀnniska tar pÄ jorden, mindre Àn ett trÀd i skogen,
SÄ stort tomrum hon lÀmnar efter sig, inte en hel vÀrld kan fylla det.
Text av Ingrid Arvidsson.
En vers sĂ„ vacker, som passar in för mĂ„nga nĂ€r nĂ„gon vi hĂ„llit av dör och inte lĂ€ngre finns ibland oss. Alice har nu lĂ€mnat oss och finns dĂ€r ovan regnbĂ„gen. Vi har varit vĂ€nner i nĂ€ra 50 Ă„r â möttes pĂ„ Konsum i Gamla Uppsala dĂ€r jag fick frĂ„gan"kan du bli dagmamma Ă„t Ann"? FrĂ„gan besvarades med ja och vĂ„r vĂ€nskap inleddes och fortsatte under alla Ă„r.
Alice flyttade med sin familj till Ărentuna, dĂ€r kontorsarbete och hĂ€star upptog en stor del av Alice tid och mitt i livet sĂ„gs vi inte lika ofta men var endast ett telefonsamtal bort. Vi pratade mycket och gjorde fantastiska bilsemestrar till SkĂ„ne, dĂ€r vi bĂ„da har vĂ„rt ursprung.
Vi gladdes Ät somrar i Falsterbo, Ystad, Simrishamn, Eslöv och Malmö med glador seglande över guldgula rapsfÀlt blandade med turer i bokskogen och en och annan fÀrd till Helsingör. Upplevelserna var minnesrika, och Alice visade alltid stor generositet, omtanke och vÀnlighet.
Mina tankar gÄr till Alice familj.