Musik och religion har följt Helena Andersson Bromander genom livet. Hon växte upp i Umeå, och där blev Missionskyrkan en viktig plats för hennes musikaliska intresse. Hon sjöng i kör och började tidigt spela fiol. Entusiastiskt beskriver hon kyrkorummets potential medan vi slår oss ner vid köksbordet.
– Kyrkan erbjuder en arena, en möjlighet att stå inför människor och få deras stöd och uppmuntran – det är en oerhört tillåtande miljö, säger Helena Andersson Bromander, som vill jämföra kyrkans betydelse för Sveriges starka musikliv med Musikskolans.
Hennes barndom var också fylld av annat, som detektivklubbar och ”mysterier”. Under lågstadieåren tänkte hon rentav bli deckarförfattare.
En av Helena Andersson Bromanders starkaste musikupplevelser var när hon som elva-åring såg Glucks Orfeus och Euridike på Norrlandsoperan.
– Jag var fullkomligt slagen till marken, upplevelsen var så stark. Genast bestämde jag mig för att bli operasångerska. I tonåren såg jag sedan Tjajkovsjiks Onegin som också var en jättestark upplevelse.
Helena Andersson Bromander tog i 14-årsåldern sedan sånglektioner av en av Norrlandsoperans sångerskor. Som hon minns det i dag handlade det mesta om andning och om diafragman.
– Jag gick där och andades en timme men sjöng inte en ton första lektionen. Jag beundrade hennes kontroll över sin röst, och lärde mig att röstens möjligheter var enorma, säger Helena Andersson Bromander.
Hon har själv en teori om att röstenär ”ett oerhört speciellt instrument som alla andra instrument i någon mån försöker efterlikna”.
Efter gymnasiet gick hon jazzmusikerutbildningen på Skurups folkhögskola.
– Standarden på elevernas kunskap var hög, och det var inspirerande, säger Helena Andersson Bromander som satsade på jazz, blues och improvisationsmusik.
Eftersom hon intresserade sig för religionens roll i samhället – ett intresse som fortfarande är starkt – började hon 1994 läsa religionsvetenskap i Uppsala (efter att i tonåren ha lämnat frikyrkan med dunder och brak).
– Jag tror nog att ämnet religionspsykologi egentligen handlade om ett utforskande av mig själv, säger Helena Andersson Bromander.
Efter sin examen jobbade hon som musiklärare vid Katarinaskolan och som sånglärare i jazz- och bluesimprovisation på Folkuniversitet i Uppsala. Parallellt skrev hon körarrangemang till Helena Parrows kör De visa. Paret samarbetar fortfarande och ger workshops i scenisk körsång över hela landet, ofta med Helena Andersson Bromanders musik som material.
I dag arbetar Helena Andersson Bromander, vid sidan om musikverksamheten som analytiker inom Svenska kyrkans internationella arbete. Hon gör bland annat analyser som ska få fler svenskar att dela med sig till utsatta människor i länder som Bangladesh, Etiopien och Mauretanien.
Helena Andersson Bromander har en spännande vår framför sig. Tillsammans med bandet Syster Fritz ska hon närmast spela i Storvreta kapell 25 mars, i Sigtuna 29 mars och i Tant Gröns kulturoas 15 april. Och 21 april spelar P2 in deras livekonsert som senare ska sändas i P2:s Världens liv.
– Men det som främst tar mitt fokus nu är en föreställning om att förlora ett barn, som jag gör tillsammans med en textförfattare. Det är ett omvälvande projekt, minst sagt, säger Helena Andersson Bromander.