– Det är en barndomsdröm som förverkligas. Det har varit fantastiskt att få vara med i alla delar av processen och bestämma allt från början till slut, säger Lotta Lundkvist.

Under tio års tid har hon skrivit haikudikter, totalt har det blivit 165 stycken varav ett sjuttiotal kvalificerade sig till att förevigas i boken.

– Egentligen har jag alltid skrivit, men det har gått i perioder. Arbetet med dikterna har fått ta tid. Allt handlar om takt och ton – var sak har sin tid. En del av dikterna har bytts ut, andra har fått stå kvar. Jag har valt de som varit viktiga delar av mig, de är ett sätt att se i vilken fas jag befunnit mig i under vissa perioder av mitt liv.

En haiku är en japansk diktform, eller versmått, med 17 stavelser. Den västerländska haikun har tre rader med 5, 7 och 5 stavelser per rad. Lotta har utvidgat haikun till en form som passar henne.

– När jag började leka med haikun gick jag efter det klassiska man lär sig i skolan. Med tiden har jag lagt till fler verser och även dialog. Jag har också gått ifrån bland annat årstidsangivelsen som ska finnas i en haiku. Däremot är det väldigt viktigt för mig att det är 17 stavelser i varje vers. Att hitta de rätta orden i korrekt antal stavelser, men som ändå beskriver på pricken det jag vill ha sagt, är en jätterolig kreativ process. Till slut känner man takten och formen, stavelserna sitter i kroppen.

Lotta skriver alltid sina dikter på traditionellt vis, med papper och penna. Men hon tycker om skrivande i alla former.

– Att på jobbet formulera ett mejl på rätt nivå med tanke på mottagaren är kreativitet för mig det också. Den där lusten att skriva har jag inte riktigt kunnat väja för.

Inspirationen för diktsamlingen kommer från hennes eget liv; barnen, en skilsmässa, känslan av värdelöshet, eget växande och framförallt saknaden efter pappan som gick bort när Lotta var bara 22 år gammal.

– Att skriva har varit en slags läkandeprocess i sorgearbetet efter honom. Med åren har jag lärt mig att leva livet som pågår, att komma till ro med att det som varit har varit och att leva här och nu. När jag hade releasepartyt för diktsamlingen var det på dagen 25 år sedan pappa dog. Det kändes att han var närvarande. Diktsamlingen är också ett slags livsdokument. När jag tittar tillbaka på dikterna är det ganska mycket humor, svärta och tillkortakommanden som återkommer. Det är härligt att se hur livet böljar, precis som det gör för alla människor. Diktsamlingen är oerhört personlig, och det är både läskigt och fantastiskt att bli läst. För varje person jag räcker över en bok till är det hjärtat på ett fat.

Flera av dikterna beskriver meditativa känslor och sinnesstämningar hon mött i meditationen – en av metoderna Lotta har för att komma nära sig själv.

– När jag skriver haiku går det inte att vara med tanken i huvudet. Jag måste vara i magen, nära mig själv, för att få kontakt med kreativiteten. Att vara i avskildhet gör att allt brus tystnar och är ett annat sätt. Men också att ju mer jag skriver, desto lättare får jag kontakt.

Även om Lotta trivs i rollen som administratör på Läkemedelsverket drömmer hon om att kunna gå ner i tid för att utveckla skrivandet.

– Jag har ett par veckor för mig själv på semestern. Då ska jag göra ett riktigt försök att avsätta tid för skrivandet. Och nu vill jag skriva noveller!