Paret Östergren har känt sig som konstnärer under hela sina yrkesliv men först när de fann varandra vågade de satsa fullt ut och ägna sig åt konsten på heltid. ”Vi är skitmodiga”, säger Micke, och Gyösh håller med.
– Jag har jobbat 40 år inom vård och kreativ verksamhet för människor med funktionsvariationer. Men hela tiden har jag känt mig som en konstnär, säger Gyösh Östergren.
Vi träffas på ett galleri där paret Östergren haft sin första utställning tillsammans. Deras uttryck har likheter men är också självständiga. Det finns alltid berättelser bakom deras verk, förklarar de.
I maj i fjol blev Gyösh sjuk. Hon fick artros i vänsterhanden och måste sluta arbeta inom vården.
– Jag gick till en skog och funderade mycket. Och kom fram till att jag kunde skapa utan greppförmågan i handen som jag hade förlorat, berättar Gyösh.
Istället för att söka jobb och ta ut a-kassepengar beslöt hon att starta enskild firma som konstnär.
Hur tänkte du ekonomiskt?
– Ekonomin kommer alltid på fjärde, femte plats i våra liv. Istället har vi en annan lag som vi följer, säger hon.
– Lagen om alltings möjlighet, lägger Micke Östergren till.
Hans yrkesliv kastades också omkull nyligen beroende på pandemin. Han är fotograf och har jobbat med grafisk form och illustrationer med stora kunder som Riksteatern, Folkets Hus och olika kommuner. Men under alla år har han drömt om att vara konstnär.
– En syo-konsult sa att jag var obegåvad och hans förbannelse har styrt mitt liv. Jag har jobbat nära konst men inte fullt ut, säger Micke.
När pandemin var över blev det inte bättre. Då påverkades hans uppdragsgivares ekonomi av kriget, räntehöjningar och inflationen. Micke ställdes inför ett vägskäl: kämpa som grafisk designer eller som konstnär.
– Konsten skulle inte ge mycket pengar men det skulle inte det andra heller om jag inte fick en massa jobb. Jag var 60 år och ville ta ett beslut som jag mådde gott av, säger han.
Konsten vann alltså. För dem båda. Men det har inte varit enkelt. Gyösh och Micke har gått och ruvat på beslutet nästan hela sina yrkesliv. De berättar att de behövt kämpa mot negativa attityder och omgivningens oförståelse – är konstnär verkligen ett riktigt yrke?
"Att vara konstnär väcker alltid tvivel inombords men vi ger varandra tryggheten", säger Gyösh Östergren.
– Skapandet och kreativiteten har en berättigad plats i livet och i världen. Nu behöver jag inte vara konstnär i smyg efter att jag gjort min plikt, säger Gyösh som är sexbarnsmamma.
Trots ekonomisk kris kastade de loss och släppte sina ekonomiska tryggheter. Sämsta möjliga tid skulle nog många ha resonerat. Fast Östergrens är inte naiva utan väl medvetna om vad de gett sig in på.
– Vi är skitmodiga? Kanske galna. Och just nu pågår även en politisk nedmontering av mycket av det som vi håller på med, säger trebarnspappan Micke.
För att sänka sina fasta utgifter flyttade de in i en stor lägenhet i Tierp. Då halverades boendekostnaderna även om det varit lite kallt ibland. Micke har sålt sin bil och de lever sparsamt: inga semesterresor och enkel mat, inget kött.
– Vi har köpt en mixer för att göra soppor, säger Gyösh.
Allt började på Facebook i november 2020. I grupper skrev de om konst och blev själsfränder. Micke föreslog att de skulle ses vid Bror Hjorths staty på stationen.
– Vår träff var helt i Bror Hjorths anda: viljan att få vara fri och uttrycka vad man vill, säger Gyösh.
– Ja, där kan man stå naken med allt vad det innebär, säger Micke och skrattar till.
Paret Mikael och Gyösh Östergren är inte bara ett kärlekspar, de jobbar även tillsammans som konstnärer.
Första dejten blev perfekt. De hade tusen samtalsämnen och fick känslan av att vara varandras spegelbilder. Dessutom kom ett tecken från skyn: samma dag föll en meteorit ned på en åker utanför Enköping.
– Det hände saker när vi träffades, säger Gyösh och ler underfundigt.
Fyra månader senare gifte de sig. Men det var under pandemin så inga gäster, ingen fest bara en kommunal tjänsteman som vigde dem. När de kom hem från den andefattiga tillställningen fantiserade de om Elvis Presley och ett bröllop i Las Vegas.
– Då kunde vi slappna av och säga fina saker till varandra, säger Gyösh.
Är kärleken en förutsättning för era beslut?
– Definitivt. Att vara konstnär väcker alltid tvivel inombords men vi ger varandra tryggheten att få vara sig själv, säger hon.
– Ja, och det krävs att ens partner förstår att jobbet inte slutar klockan fem. Skapandet pågår från morgonkaffet tills vi går och lägger oss, säger Micke.
I Tierp har de bildat gruppen, Pelikan, för lokala konstnärer och konsthantverkare. De har hyrt församlingshemmet i Västland där de ska ha försäljning, kurser och utställningar tillsammans.