"Ta ned skylten", "kila runt hörnet", "kola", "gigga på Fonus" ... Det finns många uttryck för att dö. På engelska säger man bland annat "kick the bucket". I Sverige är begreppet "bucket list" relativt väletablerat, och troget vår vana att införliva anglosaxiska uttryck utan att det passerat någon slags försvenskning, även om "hinklista" har flimrat förbi vid enstaka tillfällen.
Att ha en bucket list kan ses som en modernare kusin till det gamla hederliga nyårslöftet. På en persons bucket list trängs vitt skilda saker denne vill hinna göra innan man just tar ned skylten.
– Det är ett relativt nytt fenomen, säger Per Carlbring, utbildad psykolog och psykoterapeut vid Uppsala universitet och numera professor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet.
Han refererar till filmen "The bucket list" (svensk titel "Nu eller aldrig") från 2007 där två personer som båda har fått sin tid utmätt slår sig ihop för att dra ut på äventyr och göra saker de alltid velat göra innan de ska kila vidare. Sedan dess har begreppet utvecklats från att vara ett samtalsämne kring kaffemaskinen till att vara något vi skriver om på sociala medier ("fallskärmshopp, check") i takt med att vi berikar eller bockar av saker på våra listor.
– Det finns inte så mycket forskning. Men i en amerikansk studie visade det sig att 90 procent hade en bucket list.
Vad brukar finnas på dem?
– Det är en glidande skala, en del saker är av typen "vore kul" medan andra mål är något som folk gör vad som helst för att nå. I studien fanns sex olika teman. Det vanligaste var att man ville resa, sedan att uppnå något personligt mål, som kan vara lite vad som helst, att ta en examen eller liknande. Tredje vanligast var att vilja uppnå ett personligt mål, som att gifta sig, skaffa barn och sånt.
Sedan kom ett stort hopp ned till nästa kategori: mer kvalitetstid med vänner och familj. Efter det att nå finansiell stabilitet och sist men inte minst att göra något äventyrligt.
– Man kanske vill ha en miljon. Eller det kanske inte är så mycket längre. Säg tio miljoner, man vill lösa sina skulder, betala csn-lån. Eller ja, csn kanske inte är något man tar med på en bucket list (skratt).
Noterbart är att svaren skiftar beroende på ålder, fysisk hälsa och andra faktorer.
– Man kan vilja se spektakulära platser, men det kan också vara att besöka platsen där man växt upp, för att sluta cirkeln.
En annan variabel är som nämnt social. Att man har möjlighet att berätta för andra om sin lista och vad den innehåller.
– Om man inte fick prata med andra om det man fått uppnå i sin bucket list, skulle man då verkligen ha det på listan? frågar sig Per Carlbring, och lägger till att "om man vill vara lite elak" så kan man se ett visst mått av narcissism i fenomenet.
– Det kan också vara så att vi har en förväntansbild som sen inte uppfylles. Det kan bli en "mismatch", att det inte lever upp till föreställningarna. Möjligheten att få skryta lite om sina bedrifter finns förstås kvar, men inombords finns känslan att det inte var det förväntade.
Kan det skapa stress att sätta upp sådana här mål?
– Ja precis, det kan röra sig om ouppnåeliga saker och att man känner sig misslyckad om de aldrig blir av.
Något som inte heller alltid materialiserar sig är nyårslöften. Per Carlbring är lite utav en nyårslöftesexpert. Han har varit med och utformat en av de största studierna som gjorts kring ämnet där över tusen personer följdes i ett års tid.
En bekant sade att om man behöver ha ett löfte så är det ett tecken på att chansen att lyckas är låg ...
– Nyårslöftet har oförtjänt dåligt rykte! I vår studie var det faktiskt mer än hälften som lyckades. Det var lite beroende på vad de hade för typ av löfte. Nyårslöften kan vara både så kallade närmandemål och undvikandemål.
Ett exempel på ett undvikandemål är till exempel att sluta äta godis.
– Man kan tänka sig att du kan förvandla det till ett närmandemål. I stället för att sluta helt väljer du att ha som mål att äta frukt på eftermiddagarna i stället, och därigenom närma dig det ursprungliga målet och få till en positiv förändring.
Brukar du själv ha nyårslöften?
– Ja, jag tycker att det är kul. Men har inte tänkt ut det än. Jag, som har gett ut en bok som heter "Tio i tolv", där titeln anspelar på att man inte ska komma på dem för sent ... Så nu är det dags.