Från gömd flykting till juristutbildning och civilminister i Sveriges regering. Shekarabis resa är innehållsrik.
Ardalan Shekarabi (S), är i skrivande stund Sveriges socialförsäkringsminister några få dagar till. Efter åtta år som statsråd i regeringen, fortsätter han i opposition och att representera Uppsala.
Han var tio år när han 1989 flydde Iran tillsammans med sin mamma. Hans äldre bror hade flytt tidigare, pappan blev kvar. Ardalan Shekarabi minns när han av olika anledningar kom ensam till Arlanda, hans bror mötte honom och de stannade på en hamburgerrestaurang i Uppsala innan de fortsatte resan till Gävle. Han minns också tiden innan flykten från Iran, under kriget, då de tillbringade mycket tid i skyddsrum och han minns lönnarna i sin hemstad från den dagen de flydde.
Anledningen till att han inte sover på nätterna är att han följer och tänker på händelserna i sitt gamla hemland. Kvinnor bränner sina sjalar och klipper sina hår för att demonstrera mot regimens förtryck.
– För mig är det helt uppenbart att kvinnor leder den första feministiska revolutionen med fokus på kvinnorättsfrågor. De har inget att förlora, de har levt och kämpat under förtryck i 40 år. Men förr eller senare måste islamisterna bort, säger han.
Vi ska prata om hans självbiografi som kommer ut i dagarna. En bok om identitet och hans väg från Iran till livet i Sverige. Men att inte prata om det som händer i Iran just nu går inte.
Det har kommit smygande sedan revolutionen 1979. Shekarabi berättar att från början var det bara kvinnor inom sjukvården som behövde bära sjal, sedan lärare. Hans egen mamma arbetade som studierektor och tvingades in i det tills hon inte stod ut längre och slutade helt.
– Om regimen ska falla kommer det att bli tack vare kvinnorna. De har förlorat mest från 1981 och framåt, de får inte klä sig hur de vill, inte idrotta eller cykla, inte bo på hotell eller resa utomlands utan sin makes godkännande. Kvinnorna demonstrerade den 8 mars 1979 direkt efter revolutionen, men nu pågår demonstrationer i de mest konservativa byarna ute på landet. Tidigare var det mest den urbana medelklassen som protesterade, nu har demonstrationerna nått även arbetarklassen och till och med i de mest religiösa städerna har protesterna vuxit till en revolution, säger Shekarabi.
Han har fått in sin lunch och försett sig med en assiett full med sallad. Vi går över till att tala om självbiografin "Korsvägar" som han skrivit i samarbete med Jesper Bengtsson, förlagschef på bokförlaget Atlas. Ardalan Shekarabi har berättat sina upplevelser för honom och därefter fått texten som han i sin tur redigerat och ändrat i. Så har de hållit på i åtta år.
Ardalan Shekarabi bytte identitet när han gick med i SSU. Då blev han "sossen" i skolan i stället för "invandraren".
– Det hade inte gått att skynda på. Jag behövde den tiden för samtal med mina föräldrar och släktingar. Jag kunde tillbringa tid nästan varje dag med min pappa då han låg på hospice. Han berättade hur förtrycket förändrades i Iran efter islamisternas övertagande. Jag pratade för första gången med mamma om månaderna som gömda flyktingar i Sverige. Det var svårt att prata om både för henne och mig.
Idén om en bok kom redan 2013. Men flera år tidigare väcktes intresset för Ardalan Shekarabi att ta reda på mer om sin historia.
Den gladaste dagen i hans liv är fortfarande den då de fick besked om att de fick stanna i Sverige. Det var 1991.
– Det var extremt oväntat. Jag sprang hela vägen till skolan för att berätta för mina klasskamrater som hade engagerat sig och stöttat mig. Det var som i en film. Jag har inte varit tillbaka till Iran sedan flykten, det går inte. Men drömmen vore att visa mina barn min barndoms kvarter.
När fundamentalister i Iran ville prata nedsättande om västerlandet använde de det persiska ordet ”fokoli”, vilket betyder ”den som bär fluga”. Flugan som Shekarabi nästan alltid bär är en symbol för motståndet mot islamisterna.
– Just ja, den skulle jag kanske haft på mig, men jag kommer direkt från mitt rum på jobbet (riksdagshuset). Jag har städat, förberett för flytten till ett nytt. Jag är vald av Uppsalaborna så jag företräder dem i riksdagen, men vilken position det blir vet jag inte än.
Och om Magdalena Andersson bad dig att välja?
– Då skulle jag nog sitta kvar och arbeta med pensionärsfrågor och för kulturarbetare så att även de täcks av socialförsäkringen. Annars segregationsfrågor eller skola, men jag är öppen för allt, säger Ardalan Shekarabi.