Lever för musiken

Jakob Fogelqvist tänker på musik dygnet runt. Nu jobbar han med en ny skiva.

16 december 2014 16:53

Beslutet om vi ska träffas hemma hos Jakob Fogelqvist eller i någon musikstudio blir lätt att fatta. Jakob Fogelqvist bor i en etta ombyggd till musikstudio.

– Det är så man får lösa det när man har begränsat med pengar, säger han när han visar runt bland studioutrustningen.

Sängen har han inne i den ljudisolerade hytten och fäller ut när det är dags att sova.

– Michael Jackson sov i ett syrgastält och jag sover i en hytt.

Helst är han uppe på nätterna och jobbar för att istället sova på dagarna. Det är på nätterna han är mest kreativ, förklarar han. Han har precis skrivit klart musiken till en ny skiva och under våren är det dags för texterna. Men då lämnar han helst lägenheten och studion.

– Då lastar jag cykeln med block och penna, ordbok och rimlexikon och ger mig ut på landet. Det är också med hjälp av cykeln jag får min motion. Jag måste ut varannan dag, året om i snöstorm och allt möjligt, berättar han.

För att försörja sig jobbar han deltid på postterminal. Nyligen flyttade hans arbetsplats från Uppsala till den nya postterminalen i Rosersberg.

– Där har jag fått nya kolleger som har jobbat i Tomteboda tidigare. De har en helt annan klassmedvetenhet jämfört med arbetskamraterna i Uppsala och det är kul, säger Jakob Fogelqvist, som menar att han alltid har haft hjärtat åt vänster och att det var det som gjorde att han föll direkt när han som 16-åring för första gången lyssnade på Hoola Bandoola band.

– Jag hade mest lyssnat på hårdrock när jag var barn. Och det tycker jag fortfarande om, men det här gick direkt in i mitt hjärta. Det var så fint och så sorgligt och förändrade mitt liv.

Året efter bildade han, den tre år äldre brodern Benjamin och några kompisar, bandet Ransta Trädgård.

– Dåvarande basisten och keyboardisten bodde ute i Ransta mellan Uppsala och Örsundsbro och vi repade i en lada där ute. Vi tyckte väl att Ransta Trädgård lät som ett bra namn på ett proggband.

Till en början spelade de bara covers av Hoola Bandoola band på ställen som Rackis, Fredmans och Sernanders krog, men snart började de skriva egna låtar och 1998 och 2002 släppte de sina två första skivor. Efter tio års tystnad kom den tredje skivan, Låt bandet gå, 2012 och i dag gör de 5-6 livespelningar om året.

– Det är när det passar och känns som att det är värt det. De andra har familjer och det är inte så att vi spelar för en back öl längre, säger Jakob Fogelqvist.

Både han och brodern är ”Spaniennördar” och hans spanska svägerska förser honom med mycket musik. En dröm är att få hjälp med att översätta Låt bandet gå till spanska. Själv tillbringade han som ung ett år i spanska Córdoba, men numera håller han sig på hemmaplan.

– Jag lägger hellre de pengarna på studioutrustning.

Det finns många saker som intresserar Jakob Fogelqvist, men det är bara musiken som intresserar honom så mycket att han vill kalla det för ett intresse.

– Jag älskar musik. Jag tänker på musik dygnet runt.

Att hans gamla musikkompisar har skaffat familj har gjort att de inte har lika mycket tid som han till att jobba. Ibland känns allt som ett enmansprojekt, berättar han.

– Men när de andra väl har tid känner jag mig glad över att få jobba med så många duktiga musiker som engagerar sig med hjärta och själ.

Ransta Trädgård ger ut sina skivor på eget bolag och Jakob Fogelqvist håller också på och jobbar med en skiva åt en musiker i Malmö. Att i framtiden få producera fler skivor åt andra är ett mål han har, bara han tycker att musiken är bra.

– Min framtidsdröm är att bo i ett litet hus på landet, på cykelavstånd från Uppsala, med en fet studio där det bubblar av musik.

UNT GRATULERAR Jakob Fogelqvist

Aktuell: Fyller 40 år den 10 januari.

Bor: Lägenhet i Sommarro, Eriksberg, som han flyttade in i efter många år av olika andrahandsboenden. Under ett år tvingades han till och med bli så kallad mambo. ”Morsan och jag höll på att mörda varandra”. Är uppvuxen i grannstadsdelen Ekeby.

Familj: Mamma, bror, svägerska, brorsbarn och mina vänner.

Gör: Terminalarbetare på postterminalen i Rosersberg, musiker och producent, mest känd som sångare i Uppsalabandet Ransta Trädgård.

Lyssnar på: När jag var barn var det Kiss och Accept som gällde. Jag ville bli rockstjärna som så många andra pojkar. I dag hör Los Chichos, Björn Afzelius, Testament och Exodus till favoriterna.

Om att fylla 40 år: Jag är glad över att jag lever. Döden har alltid varit min största fiende. Men nu har jag i alla fall levt 13 år längre än musiklegenderna i Klubb 27. Det känns stort!

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!