Jag kan känna av världshavet i min kropp när jag inte är riktigt med i matchen, vågorna av osäkerhet inuti kommer och det är bara att hänga med och låtsas som att jag har full koll. Men det böljar också kraftigt när du föder barn, värkar sköljer över dig som halsbrytande vågor, de av er som haft ynnesten att föda fattar, eller när vågorna kommer som avslutning på en fin älskog. Ja ni vet.
Jag har svårt att tro att vågorna i min kropp inte kan påverkas av månen. Jag tänker att tills någon forskare bevisar och utan tvivel slår fast motsatsen, tror jag på måncykelns inverkan på allas våra kroppar.
Månen har hållit människor vakna i tusen och tusen år, kanske för ljusets skull eller av andra anledningar. Enligt forskarna spelar det ingen roll om vi lever ute på vischan där inga ljusföroreningar gör sig påminda eller i Seattle, Basel och Stockholm där neonskyltar och gatlampor tar för sig nätterna igenom. Det spelar heller ingen roll om tjocka mörkläggningsgardiner stänger månljuset ute eller om du sover i en fönsterlös källare, månen påverkar oss oavsett. Och främst mäns sömn, enligt Christian Benedict, sömnforskare i Uppsala. Även forskare vid University of Washington, National University of Quilmes i Argentina och Yale University under ledning av professor Horasio de la Iglesia, har kommit fram till att sömncykler hos människor svänger under månens 29,5 dagar långa cykel. Under dagarna från det att månen är ny fram till fullmåne åker människor in i dvala senare på kvällen och sömnen är kortare.
När jag var barn kunde min pappa väcka mig ohemult tidigt (vi pratar om tre-fyratiden) för att han ville passa på att åka skidor i månljuset och jag skulle med. Det var såklart på vårvintern, skaren låg hård och blank över våra åkrar, gnistrande av månstrålar. Vi åkte över täkterna, vi behövde ingen pannlampa, det var ljust nästan som på dagen men med ett mildare sken och ett helt annat skuggspel. Och min pappa visste att utnyttja ljuset.
Jag har knegat många år inom restaurangbranschen. Jag kunde hålla reda på måncykeln enbart genom att titta på mina stamgäster. Helt evidensbaserat kan jag berätta att samma sak hände varenda månad, rödvinsflaskorna blev tomma en efter en och männen, för det var uteslutande män, blev alltmer dragna och ledsna runt stambordet. Och det berodde inte enbart på löneutbetalningen.