Rysslands invasion av Ukraina satte livet på stopp precis när vi efter pandemin skulle ut på grönbete igen. För vissa. Andra lever på som innan. Jag ser hur tre grupperingar börjar skönjas i vänskapskretsen kring hur vi förhåller oss till kriget. Säkert skulle vi fylla just de rollerna på savannen om vi haft en sådan.
1. Spanarna. Maniskt läser de alla nyhetsuppdateringar och i tysthet far de till överlevnadsbutiker och köper jodtabletter och stormkök. Min sambo slänger fram saker som: "Nu måste vi alltid ha bilen fulltankad, det förstår du va?".
2. Alfahannarna. De har ukrainska flaggan målad på kinderna och demonstrerar både på gatan och på nätet. "Jag vill bli volontär!", utbrister en vän, och det vill hon alltid varje gång en kris blir extra synlig i världen. "Skänk pengar" säger jag, men det vill hon inte. Hon vill stå längst fram i leden.
3. Verklighetsflyktingarna. Det spelar ingen roll om bomberna far utanför fönstret, viktigast är ändå alltid den egna dagsformen. Min kompis som alltid är olycklig har nu blivit kär. Jag skriver att jag har svårt att finna mening i skuggan av krigets framfart. Hon svarar att hon varit på spa.
Karamelliserad lök- och getostpasta:
Skiva två gula lökar och två vitlökar och stek gyllene i smör. Tillsätt 1 dl vitt vin och låt det koka ordentligt.Tillsätt sedan 4 dl matlagningsgrädde och låt koka upp. Salta och peppra. Koka 400 g pasta enligt anvisning på paketet och häll ner pastan i såsen. Ta kastrullen från värmen, vänd ned 50 g gruyèreost och 50 h getost och låt den smälta. Servera med hackad gräslök och parmesanost.