– Jag är bara glad över att jag kan leva på hockey och göra det jag älskar mest, säger Linus Omark.
Linus Omark gjorde sina tiotusen timmar i hockeyrinken tidigt – spelade med sina två äldre bröder så mycket han fick, och hängde kvar efter träningspassen med sitt lag för att spela ett pass till med grabbarna som var ett år äldre. Sedan kunde det bli ett tredje pass med nästa årskull.
– Man kunde åka iväg på kvällen och bara träna med en massa olika lag. Kanske inte alla gjorde så, men vi var några stycken. Vi fick mycket isvana på det viset.
Utlandsproffs var ingen uttalad plan då. Uppväxtorten Övertorneå var en liten by – Elitserien kändes avlägsen, NHL-drömmar hade nog uppfattats som i överkant stöddigt. Det var först i A-laget med Luleå Hockey som han vågade börja drömma större.
Och drömmarna slog in. Tre Kronor, Edmonton Oilers i NHL, EV Zug i Schweiz, Jokerit i Helsingfors. Nu spelar han i Salavat Julajev Ufa i ryska ligan, där han är inne på sin tredje säsong.
Att byta ligor och klubbar måste ge mycket internationell erfarenhet?
– Ja, man har fått se en del av världen. Det är jag faktiskt jätteglad över, jag har fått vara med om mycket, både positiva och negativa saker, och en del kulturkrockar. Jag har bott i många fantastiska städer, och har spelat i tre av världens topp-fem-ligor. Man har sett hur allt funkar och kontaktnätet har blivit stort.
Han trivs i Ryssland också, men trots det blir det nog inte fler år i den östryska staden. Han har en familj att ta hänsyn till och att övertala hustrun, Linnea, att stanna ett år till "blir nog svårt".
– Jag ska inte sticka under stol med varför jag är i Ryssland. Visst, det är ett äventyr och det är den andra bästa ligan i världen. Men framför allt är det pengarna man är här för. Att ha en bra slant på kontot när man slutar och inte ångra att man en gång satsade på hockeyn.
– Men jag har sagt till frugan att hon får bestämma efter nästa år. Då har hon fritt val att säga var vi ska bo som familj. Man får ge och ta.
Han har en dröm om att en gång spela i Luleå igen, men är öppen för förslag. Han trivdes i Schweiz, och drömmen om NHL finns kvar. Han tyckte inte att han fick en riktig chans där förra vändan, när skador hindrade honom från att konkurrera på allvar med stjärnorna.
– Jag hade inte maximal tur. Inte för att vara kaxig, men jag vet att jag kan spela i den där ligan, och i dag är jag en ännu bättre hockeyspelare än jag var då. Det handlar om att hamna i rätt lag, med tränare och ledning som tror på en.
Linus Omark spelar sin bästa hockey nu, säger han. Att bli pappa har gett nya perspektiv. Idrotten är inte längre viktigast, han grubblar inte lika mycket efter en dålig match.
Men pressen att prestera försvinner förstås inte om man spelar på ett proffskontrakt. Inte heller lusten att ge publiken något extra. Han kallas för pucktrollare och hockeyartist av sportjournalister som beskriver hans spektakulära mål.
– Jag vet att många ser mig som en flashig spelare. Vilket jag inte är ett "big fan" av. Jag vill vara en bra hockeyspelare. Men visst, hockey är artisteri, tycker jag, och folk betalar pengar för att se det. Så jag försöker – eller, det blir bara så att jag gör något roligt på isen. Det är något jag har haft med mig från barnsben. TT