Christina Dicksved Johansson har fotograferat sedan hon var tolv. Hon fick låna sin pappas kamera, någon egen var det aldrig tal om, kameror var alldeles för dyra på den tiden. I dag fotograferar hon mest med sin mobiltelefon. Hon har uppemot 100 000 bilder sparade i två externa hårddiskar och när intervjun görs 7272 stycken lagrade i mobilen. Av bilderna blir det välkomna presenter till syskonbarn, barn och barnbarn

– Jag gör minnesböcker som jag ger till släkten när de fyller år. Mina syskonbarn har fått böcker med två sidor per år, då blir det närmare 100 sidor om man fyller 50. Jag skriver mycket också om hur det var när bilden togs, vad vi firade, vad vi åt och sånt.

Favoritmotiv är människor men på väggen hemma i huset i Kungsängen hänger två förstoringar av blommor. En med tulpaner och den andra med magnolia. Det hade krävts en alldeles för stor och dyr tavla att köpa eftersom väggen går upp till nock så Christina Dicksved Johansson tog saken i egna händer och förstorade upp foton i stället.

Hon flyttade till Uppsala 1984. Då hade hon hunnit med att bo ett år i Schweiz och fyra i Danmark. Maken är professor i teoretisk fysik och har av den anledningen haft utlandstjänst.

– När jag bodde utomlands och inte kunde arbeta, fick jag lära mig att ha tråkigt. I Danmark gick jag lärarhögskolan och tänkte också lära mig danska men det blev inte så mycket av det, jag avslutade aldrig utbildningen, jag födde barn och därefter flyttade vi hem. Jag saknade vännerna i Sverige och på den tiden kostade det pengar att ringa, man tittade på klockan hur länge man pratade. Jag är så glad nu att jag lätt kan träffa vännerna, det berikar väldigt mycket. Mina gamla kollegor är jättegoda vänner. Vi kallar oss seniorer, vi äter lunch och går på bio, säger hon.

UNT når Christina Dicksved Johansson på telefon. Medan vi pratar och avverkar delar av hennes livs historia går hon fram och tillbaka i korridoren som löper mellan kök/vardagsrum och sovrum/arbetsrum hemma i lägenheten.

Hon gick i pension när hon var 64 efter att ha funderat ett tag över balansen kring tillbringad tid på jobbet respektive i hemmet, då hon jobbade två, tre kvällar per vecka.

Men hon har älskat sitt jobb. Hon blev färdigutbildad mellanstadielärare 1971 och jobbade som lärare i Täby, norr om Stockholm. Men hon växte upp i Moje, Gagnef i Dalarna därav efternamnet Dicksved.

– Namnet Dicksved kommer från lilla bydelen Dicksveden i Moje, där min farfars far bodde. På den tiden satte man gärna bynamnet före förnamnet, han hette Dicksved-Erik Jansson.

Studentexamen tog hon dock i Småland eftersom familjen flyttade dit sommaren innan gymnasiestarten.

– Det var inte kul att komma till Småland när man pratade dalmål, jag var blyg och måste dessutom genast flytta till ett hyresrum eftersom inga lämpliga bussförbindelser fanns, mellan föräldrarnas nya bostad i det lilla samhället Vrigstad, och skolorten Värnamo. Men det var nyttiga år, säger hon.

70-årsdagen har hon redan firat, tre gånger.

– Jag hade en dröm om att åka på en kryssning i Medelhavet, så det gjorde vi tillsammans med barn och barnbarn. Sedan firade vi i huset i Moje i Gagnef med en middag för kusiner, grannar och vänner. I lördags hade vi en fest här hemma i Uppsala. På självaste födelsedagen ska jag äta lunch med en väninna som fyller 66 år samma dag och på kvällen kommer ena dottern med man på middag.

På torsdag åker vi till Stockholm, min man ska promoveras till jubeldoktor i stadshuset på fredag så då blir det fest igen, säger Christina Dicksved Johansson.