Vitt lockigt hår, bruna ögon, runda kinder och ett härligt smittande skratt – Aina Elvius ser verkligen ut som en typisk mormor/farmor. Men skenet bedrar. I själva verket är hon professor i astronomi och har sysslat med saker som de flesta av oss vet mycket litet om. Hon berättar att hennes mamma alltid uppmuntrade henne att studera vidare.
– Mamma hade själv velat ta studenten, men hon var född 1880 och hela hennes skoltid utspelades på 1800-talet. På den tiden var det inte tal om att flickor skulle läsa vidare. Innan hon gifte sig med pappa hade hon plats på bank, och det hade hon nog gärna fortsatt med. Men hon skötte plikttroget hushållet och familjen. Jag tror inte hon tyckte att det var roligt.
Aina Elvius gick i flickskola i Stockholm, en liten lugn skola som satsade mest på språk.
– Vi läste tyska, engelska och franska. Jag kunde den tyska grammatiken före den svenska. Men vi läste inte särskilt mycket kemi och fysik – konstigt nog. Min erfarenhet är annars att flickor tycker mycket om kemi, säger hon och ser spjuveraktig ut.
Under skolåren var Aina Elvius intresserad av gymnastik och idrott. Hon var duktig i naturvetenskapliga ämnen, och tog studenten på reallinjen våren 1937. På hösten började hon läsa matematik, kemi och fysik vid Stockholms högskola. 1938 träffade Aina Elvius sin blivande make Tord, som var amanuens vid Stockholms observatorium.
– Han fick mig intresserad av astronomi. Vi förlovade oss 1939 och gifte oss i januari 1940, mitt under brinnande krig, säger Aina Elvius, som fick två barn under krigsåren.
Hon hade dock inga tankar på att släppa karriären. 1945 var hon färdig med sin fil mag-examen i matematik, fysik, kemi och astronomi.
– Jag tänkte fortsätta, men visste inte hur långt jag kunde komma.
I november 1947 födde Aina Elvius sitt sista barn. En månad senare återupptog hon sin forskning, nu med inriktning på astronomi. Hon tog en fil lic i astronomi 1951, och doktorerade 1956. Samma år blev Aina Elvius docent i astronomi vid Stockholms högskola. Hennes karriär hade nu tagit riktig fart. 1960 fick hon en docenttjänst vid Uppsala universitet och därefter en tjänst på Naturvetenskapliga forskningsrådet.
1968 blev hon observator vid Stockholms observatorium i Saltsjöbaden som då lydde under Kungliga Vetenskapsakademien.
– Sedan överfördes observatoriet till Stockholms universitet, där jag så småningom blev professor i astronomi.
Kanske var det oundvikligt att det till sist blev astronomi. Hon levde bland astronomer och bodde tillsammans med maken på flera olika ställen vid observatoriet, till och med i huvudbyggnaden.
Aina Elvius verkade i en mansdominerad forskarvärld; fotografierna från internationella symposier hon deltagit i visar mängder av allvarliga herrar och någon enstaka kvinna förutom hon själv.
– Det var en väldigt manlig sfär, speciellt utomlands.
Hennes forskningsarbete utfördes delvis i Arizona, USA, i samarbete med en amerikansk astronomiprofessor.
– Jag gjorde ett flertal resor dit mellan 1961 och 1977 för att studera ljusets polarisation i galaxer. Jag åkte dit några månader i taget eftersom jag ju hade familj.
1978 sändes satelliten IUE (International ultraviolet explorer) upp, och Aina Elvius bytte forskningsteknik och arbetade fram till 1990 tillsammans med europeiska astronomer med observationer av ultravioletta spektra från aktiva galaxkärnor.
Aina Elvius har alltid tyckt om naturen, och har i många år tillbringat sin lediga tid i sommarhuset i Hammarskogen, Hallstavik. Som pensionärer flyttade hon och hennes framlidne make till Uppsala på 80-talet.
I dag är sommarhuset sålt, och hennes hälsa tillåter bara kortare promenader med rullator. Men fortfarande fascineras hon av naturen och följer noga och entusiastiskt årstidernas växlingar.
– Vi brukade alltid fira födelsedagarna i Hammarskogen, säger hon och visar ett fotografi från sin 90-årsdag där hon omges av hela sin stora familj.
– Men nu firar vi i Söderbergska gården i Stabby i stället. Det ser jag fram mot, för sedan 90-årsdagen har ju flera nya familjemedlemmar tillkommit. Det blir roligt för dem att få träffas!