Tore Fredriksson sitter i allrummet i sommarstugan. På bordet framför honom står fikabröd, kaffe, en dator och en insulinspruta.
De två sistnämnda har blivit viktiga inslag i hans liv: datorn som ett glädjeämne och sprutan som ett nödvändigt ont på grund av sjukdomen. Diabetesen har tvingat honom att se över sitt liv och bli mer hälsosam.
– Samtidigt är jag en livsnjutare och jag älskar sötsaker, så ibland unnar jag mig något extra gott, säger han och tar en kubb med pärlsocker på.
Han fick diabetes för tre år sedan och sjukdomen har gjort att han ibland känner sig äldre än vad han är.
– Jag blev riktigt sjuk och fick ligga på sjukhus i fem veckor. Då kändes det som att jag åldrades med flera år. Men nu har jag fått tillbaka min fysik. Och jag känner mig samtidigt ung i tanken. Jag vill hänga med i vad som händer och upptäcka nya saker, säger han.
Tore Fredriksson är född och uppvuxen i Skärplinge. Han har både bott och jobbat på flera håll i kommunen innan han flyttade till Konradslund i Hållnäs, där han bor nu.
– Jag kände en rotlöshet. Det var först på 2000-talet som saker började falla på plats. Jag började plugga till datalärare, men insåg efter ett tag att jag ville arbeta med människor i stället och började läsa till undersköterska.
I början av utbildningen blev han handplockad för att bli personlig assistent till den person som han arbetar med än i dag. Det är stundtals ett mycket krävande jobb.
När han letade efter ytterligare ett arbete att dryga ut kassan med, ville han ha något mindre påfrestande och sökte som tidningsbud.
– Båda jobben innebär nattpass och det passar mig. Jag har jobbat alla möjliga skift tidigare och upptäckt att jag inte fungerar på morgonen.
Utöver sina två arbeten är han engagerad i Hållnäs sockenråd. Det är ett ideellt arbete som han haft sedan femton år tillbaka. Arbetet med sockenrådet innebär bland annat att han gör annonser och sköter Hållnäs hemsida, är webmaster, och han är även med och arrangerar det årliga arrangemanget På tur i Hållnäs, som äger rum i augusti.
De ideella arbetsinsatserna kan ibland innebära 20–30 timmars extrajobb i veckan under vår- och sommarhalvåret. Men han tycker att det är värt det.
– Jag älskar min bygd och eftersom jag kunde göra hemsidor, så jag tänkte, ”om inte jag gör det, vem ska då berätta om Hållnäs och vad som händer här”.
It och datorer har varit ett stort intresse sedan han skaffade sin första dator 1995. Han började göra hemsidor tidigt och det intresset har hållit i sig.
Det var genom internet som han många år senare träffade sin sambo Tarja. De hade gemensamma vänner på Facebook och fick kontakt den vägen.
De fortsatte att skriva till varandra och i december åkte Tarja till Hållnäs för att fira jul med sin syster, och hälsade samtidigt på Tore.
– Efter bara några sekunder föll jag för henne. Det kändes som att vi hade känt varandra i flera år, säger Tore och tittar bort mot soffan i rummets hörn, där Tarja sitter och stickar.
Kärleken blev ett ljust inslag i en stund då livet var mörkt, eftersom Tore Fredriksson nyligen hade förlorat sin far.
– Det var det värsta som hänt i mitt liv, och att träffa Tarja det bästa, säger Tore Fredriksson.