Fredrik är född i Södertälje och växte upp i Grödinge utanför Tumba. Han gick samhällsvetenskapligt program på gymnasiet och tog studenten i Tumba 1986. Musiken har följt honom livet igenom, och tog extra fart när han började spela trumpet vid Kommunala musikskolan i Botkyrka, ivrigt påhejad av sin musiklärare.
– Fast jag var aldrig bra.
Musikläraren hade dock andra planer för hans räkning; trumpetspelandet var bara ett medel.
– Egentligen behövde han en bastubaist i skolorkestern, och den som kan spela trumpet kan också spela bastuba, för det är samma grepp. Jag fick bara lära om lite när det gällde notläsningen, säger Fredrik som sedan spelade i Botkyrka Symphonic Band.
Efter studenten flyttade Fredrik till Uppsala, där han tog en fil kand vid samhällsvetarprogrammet. Tanken var att satsa på statskunskap och sedan bli journalist. Också under universitetstiden fortsatte han med musik, och utvidgade nu repertoaren genom att börja spela trombone. Han engagerade sig som studentmusiker i både Wermeslaget och Hornboskapen och blev senare musikanförare för Hornboskapen. Under 90-talet var Fredrik verksam i Juvenalorden, främst som instrumentalist samt som musiker och någon enstaka gång som körsångare inom Snerikes spexverksamhet. Till och med under sin postdoc i England såg han till att få utlopp för sin spelglädje:
– Jag sökte efter någon lämplig orkester och fick erbjudande om att spela bastuba i ett engelskt brass band.
Vid det här laget hade Fredrik lagt statskunskapen på hyllan och bytt spår.
– Jag fick aldrig riktigt till min C-uppsats i statskunskap. Det är mitt stora akademiska misslyckande, säger han och gör en skämtsam, självironisk grimas som får åtta månader gamla Rut att titta förundrat på sin far medan mosad banan sprider sig över hennes häpna ansikte.
Den havererade uppsatsen fick honom att i stället välja ekonomisk historia. Lars Hassbrings föreläsningar hade en inte ringa del i beslutet.
– Ämnet tilltalade mig för att det kombinerade historiska perspektiv med ekonomi och politik. När man håller på med ekonomi hamnar man i realiteter, säger Fredrik som doktorerade 1999 och blev docent i ekonomisk historia 2009. Avhandlingen handlade om lanthandel i Jämtland under sent 1800-tal.
– Varuhandel har alltid varit mitt huvudspår.
Under sina år på institutionen har han varit studierektor under en sjuårsperiod, och från 1 april kommer han att vara prefekt vid institutionen, alltså formell chef, vald av kollegerna. Fast just nu är Fredrik föräldraledig. Han är en omtänksam och inkännande person som är duktig på att se andra, speciellt barn, påpekar hustrun Joa, och matar dottern med ytterligare en sked mosad banan.
– Mitt första intryck av honom är att han var lite tvär. Men när han svär åt en, då vet man att han tycker om en. Då är man upptagen i Fredriks sfär, säger hon.
Just nu tillbringar han mycket tid med att skjutsa de äldre döttrarna till stallet i Lagga, men tror sig ha överlistat deras kampanj för att få en hund:
– Jag har alltid varit tveksam. Eftersom mitt jobb ligger närmast hemmet misstänker jag att jag blir den som får fixa lunchracet, säger Fredrik och berättar att barnen under hösten fått låna en hund i grannskapet och då insett att det var mycket jobb och ansvar.
Han är fortfarande aktiv musiker även om det med ett spädbarn i huset har blivit sporadiskt den sista tiden. Men nu under våren ska han ta upp spelandet på allvar igen, i tre olika mässingsensembler: Sixten Lakes jättesextett, sextetten Nautilus och Norbyturken. Fredrik tycker också om långdistanskidåkning och -löpning.
– Om något år hoppas jag kunna testa triathlon.
Paret träffades första gången år 2000 i samband med en konferens, då hon var doktorand och han nydisputerad.
– Han var butter men skrev väldigt roliga mejl. Båda gillade vi polisserier och deckare. I samband med vårbalen på Snerikes, på min 26-årsdag, blev det vi, berättar Joa medan hon sanerar dotterns ansikte från resterna av bananmoset.