Historien börjar egentligen på Selöy, ett vindpinat ställe utanför norska kusten – i jämnhöjd med svenska Tärnaby. Där föddes Tommy den 15 december 1958. Pappa var norrman, fiskare och sjöman. Mamma Eva en svensk sjuksköterska.
– När jag var sex år flyttade familjen till Sverige och Grillby, där mamma Evenemangsguiden fel orter hade släkt. Norskan försvann snabbt eftersom jag rätt så snart började i småskolan.
Tommy växte upp. Efter gymnasieprogrammet Bygg och anläggning arbetade han tio år som snickare, men trivdes egentligen aldrig med jobbet.
– När jag var arbetslös fick jag ett tips om att Operan sökte scentekniker, där mina snickarkunskaper antagligen skulle passa. Men det var bara fråga om ett vikariat.
Det blev mer än så. Närmare bestämt 34 år. Hittills. Vikarien avancerade till förman. Numera har Tommy Paulsen tekniskt produktionsansvar för både opera och balett.
– Rigoletto, som nu går upp på Operan, är ”min” föreställning. Mycket ska koordineras, för att sångarna och musikerna ska få maximala förutsättningar. Inte minst vad beträffar dekor och ljus, som är under mitt direkta ansvar, säger han.
Arbetet med Rigoletto började för nästan ett år sedan. En högst normal förberedelsetid.
– Det hela började, som alltid, med att scenografen presenterade sina önskemål om föreställningens design, och det genom att inreda en modell av operascenen i skala 1:100. Min roll är, och var, att det hela blir praktiskt genomförbart.
Även säkerheten ligger inom Tommy Paulsens ansvarsområde:
– Många tunga saker, inte minst ridåerna, hänger ovanför aktörernas huvuden. Och det är, minst sagt, högt upp till scentaket.
Trots alla förberedelser sker det små malörer, utan att dessa behöver innebära risk för liv och lem:
– Opera och balett är verkligen live. Det oväntade händer, och det kan ha sina poänger. Publiken brukar inte ta illa upp. Inte ens den gången när vi tekniker fick äntra scenen för att lyfta bort en fullstor diligens som råkat fastna i dekoren.
Inom kort åker Tommy till Warszawa för att ”ta hem” en polsk-tjeckisk-svensk samproduktion av operan Kung Roger.
– Jag ska kolla scenlösningarna. Hemma i Stockholm har vi mycket kort tid till förberedelser innan premiären.
Jobbet medför mycket resande. Tommy berättar om turnéer till USA, Brasilien, England, Tyskland, Italien, Bulgarien, Ryssland och fler därtill.
– En resa till gamla Bolsjojteatern mitt under Sovjetunionens sönderfall blev speciell. Vi hade två föreställningar med oss, Lohengrin och Don Giovanni. Ingenting, absolut ingenting, fungerade på den sovjetryska sidan. Vi slet hund dygnet runt och kunde slutföra allt. Trötta, men rätt så stolta.
Tommy jobbar i vardagen tätt tillsammans med scenografer, regissörer, sångare och balettens dansare.
– Solisterna träffar man mer personligt på premiärfesten direkt efter ridåfallet. Väldigt få är divor. Tvärtom, det är fråga om proffs som vet att alla behövs för en lyckad föreställning.
Tommy Paulsen har definitivt en nyckelroll han är numera produktionsansvarig för scen och teknik på Kungliga Operan.
– Ja, jag lever min dröm. Alltid roligt att gå till jobbet.
Också på morgonen dagen efter premiärfesten du berättade om?
– Ja, till och med då!