Så fort grinden till radhusets uteplats öppnas kommer hon glatt springande i full fart, men precis innan vi hinner hälsa tvärvänder hon. Sedan vänder hon tillbaka igen och kommer fram och nosar. Vi blir genast bästa kompisar. Inga ord behövs.
– Hon är fyra månader och heter Noomi efter Noomi Rapace. Det är som att ha småbarn igen, Noomi är uppe och härjar på nätterna och biter och bråkar med sina ”syrror”, skrattar Sandra Firpo, som förutom trebarnsmamma är matte till den nyinskaffade valpen.
Sandra Firpo jobbar som lärare på lilla Länna skola ett par mil öster om Uppsala och har precis fått åtta veckors sommarlov när vi träffas. Men än har nog inte det stora semesterlugnet infunnit sig. Hon svarar vaket och utförligt på frågorna och är lättpratad och glad till sättet.
Solen skiner och vi sätter oss i skuggan ett par steg från ytterdörren som står på vid gavel. På den lilla uteplatsen framför den röda radhuslängan i Luthagen har familjen Firpo förutom trädgårdsmöbler lyckats klämma in en utomhusjacuzzi, en spaljé, en blombänk och en murad grill, som maken med argentinskt ursprung planerar att byta ut mot en större.
– Tidigare bodde vi på landet i Länna i ett stort hus med pool, gungor och allt möjligt till barnen. Där hade vi också en jättestor grill som Alejandro murat själv. Han tycker att den här är för liten, säger Sandra och nickar bort mot grillen som de flesta skulle beskriva som medelstor.
– Vi har ofta asadofester, alltså grillfester, förklarar hon och skrattar igen. Då spelar vi hög musik, dricker vin och äter kött.
Ursprungligen kommer Sandra Firpo från lilla Morgongåva i Heby kommun och beskriver uppväxten som ”helt fantastisk”. Då hette hon Lindström i efternamn.
– Jag kände mig helt fri som barn. Jag tror att det berodde på att mina föräldrar lät oss leka fritt och vara ute i skogen så länge vi ville.
En viktig person var hennes första fröken på lågstadiet. Redan då såddes ett frö för att själv en dag bli lärare, tror Sandra Firpo.
– Hon hette Anna-Lisa Karlsson och jag älskade henne. Jag kan inte minnas varför hon var så bra, men jag tror att det var där som det började.
Sandra och Alejandro träffades på lärarutbildningen i Uppsala för 17 år sedan. När de var i 22-årsåldern och hälsade på varandra för första gången under den så kallade nollningen, sade Alejandro till en kompis att ”henne ska jag gifta mig med”. Sandra skrattar och säger att hon var ”ganska svårflirtad” och det tog ett år innan de blev ett par.
Några år senare hörde kompisen, som då inte bodde i Uppsala, av sig. Han trodde knappt sina öron när Alejandro på telefon berättade att han förlovat sig med tjejen från nollningen.
– Jag har en väldigt romantisk och påhittig man. Han överraskade mig med en födelsedagsresa till Rom i vintras och för några veckor sedan kom nästa överraskning, berättar Sandra och visar upp en bild i mobiltelefonen från en så kallad bodyflight. På bilden har hon stålmannendräkt och svävar till synes tyngdlöst i en stor glascylinder.
Hur är det att lära känna den argentinska kulturen?
– Det är väldigt berikande och roligt, inte minst för barnen. Det är härligt att få ta del av en ny kultur, det är mycket skratt och musik. Vi tycker om att umgås och har ofta gäster. Dessutom finns det ett starkt politiskt engagemang hos min man som kommer ifrån hans föräldrars frihetskamp i Argentina på 1970-talet. Det har också väckt mitt politiska intresse och jag har som lärare blivit ännu mer samhällsengagerad.