Den folkkäre och flerfaldigt prisbelönte sportjournalisten Arne Hegerfors har varit med om en lång rad idrottshistoriska ögonblick under sina sammanlagt fyra decennier som sportkommentator i Sveriges Television och Canal Plus.
– Jag hade turen att verka i en tid då Sverige var med om många framgångar. Jag blev förknippad med dessa framgångar likt en maskot och kallades till och med Alexander Lukas efter Kalle Ankas kusin som hade osviklig tur, säger Arne Hegerfors.
Han fortsätter, uppenbarligen på gott humör och nära till skratt:
– Jag älskade mitt jobb och kände mig enormt privilegierad, jag kunde inte tänka mig att göra något annat! Jag fick vara med om många VM och andra stora idrottsliga evenemang, satt på de bästa platserna, bodde på de bästa hotellen och pratade med de mest intressanta idrottsmännen. Jag har levt för idrotten i hela mitt liv och var nästan beredd att betala för att få vara med om allt detta. Fast det vågade jag knappt erkänna vid löneförhandlingarna.
Hemligheten bakom hans framgångar, menar han, var inte bara rigorösa förberedelser, utan också stor arbetslust och egna idrottsliga erfarenheter som gav nära insikter om idrottarnas tillvaro och tankesätt. Han spelade fotboll för Frölunda på elitnivå och höll på med idrott under hela sin uppväxt.
– Skolan kom i andra hand, flera lärare ville kugga mig.
Där hade han återigen Alexander Lukas flyt. Eftersom han var duktig både i handboll, fotboll och friidrott övertalade idrottsläraren de övriga lärarna att godkänna denna idrottsbegåvade pojke – “honom kan ni inte kugga, han måste vara med i laget nästa säsong”.
Men det tog sin tid att ta ut studentexamen.
– Jag var 22–23 år, antagligen Sveriges äldsta gymnasist.
Vid sidan om livet som elitfotbollspelare i Frölunda blev Arne Hegerfors inspirerad av sin fyra år äldre bror Sture att söka jobb på Göteborgs-Posten. Ett nej där blev till ja hos Handelstidningen. Turmannen hade bara ett problem: arbetstiden krockade med fotbollens träningsschema. Då kom han på idén till artikelserien “Olah tränar allsvensk”. Olah stod för Olof Arne Hegerfors.
Inte nog med att han lyckades kombinera jobb med fortsatt träning, artikelserien blev mycket uppskattad och ledde så småningom till hans genombrott i tv. Resten är en ytterst framgångsrik yrkeskarriär.
Dessvärre har han inte haft lika mycket tur med hälsan. För fem år sedan drabbades han av en massiv hjärtinfarkt och senare även av stroke och en godartad hjärntumör. Varken närminnet eller synen är intakt.
– Eftersom jag har tappat mitt synfält har jag tunnelseende och kan inte röra mig fritt, jag måste alltid ha någon med mig om jag ska ut. Men jag kan se på tv! Mestadels ligger jag i sängen och tittar på tv. Hustrun Kerstin säger att det inte är någon stor skillnad mot förut – och det ligger något i det, fnissar han.
Avgörande för hans goda humör är möjligheten att kunna fortsätta bo hemma.
– Det är tack vare Kerstin och min son Björn, som också bor här. I och med att de ställer upp för mig tycker jag att det är skönt att leva trots mina handikapp. Med ojämna mellanrum går Björn och jag ut på en bit mat och har det väldigt trevligt. Det är en höjdpunkt i min tillvaro.
Det har hävdats i tidningar att du har planerat din begravning?
– Det var att ta i. Vi har tagit upp det vid något tillfälle och Kerstin frågade: “Vill du ligga med mig?”. Det var mycket trevligt uttryckt tycker jag. (TT)