Carola Lemne är narkosläkaren och forskningschefen inom läkemedelsindustrin som har blivit en av näringslivets mäktigaste toppar. Fyllda 42 tog hon över vd-stolen på Danderyds sjukhus, varefter hon blev vd och koncernchef för Praktikertjänst, Sveriges största koncern inom privat hälso-, sjuk- och tandvård. Sedan maj 2014 har hon varit vd för Svenskt Näringsliv, näringslivets mäktigaste intresseorganisation, en post hon nu avser att lämna så snart en efterträdare är utsedd.
Ordet makt får henne att vrida sig lite i stolen i sitt tjänsterum i centrala Stockholm, där färgglad privat konst pryder väggarna.
– Jag kan inte bestämma något i våra enskilda medlemsföretag, men vår organisation har tyngd i samhällsdebatten. Om vi är konstruktiva och trovärdiga kan vi påverka, och det är en sorts makt, säger hon.
Som chef säger hon sig vara entusiasmerande, delegerande och envis i sina uppföljningar av mål.
– Jag hör ofta att jag har “irriterande bra minne”.
Hur roligt jobbet än är så finns det något som kan fresta på hennes hjärna: irrationella låsningar.
– Jag kan ligga vaken om natten och klura på lösningar. Min erfarenhet är att det blir enklare att hitta en lösning om man undanröjer känslomässiga låsningar. Om jag inte kommer med en lösning kan det bli jättejobbigt.
En jobbig situation inträffade i början av januari. Hennes uttalande om Lagen om anställningsskydd (LAS) väckte ramaskri. Bland kritikerna fanns Benny Johansson, tidigare förbundsdirektör på fackförbundet Civilekonomerna, som sade: ”Antingen är Lemne okunnig eller så sprider hon medvetet en felaktig bild.”
– Jag är inte okunnig, men jag angav fel exempel i intervjun, medger hon. Om jag på fyra år sagt fel en gång kan jag känna mig rätt nöjd. Av detta har jag lärt mig att inte ge intervjuer om jag har ont om tid. Kritikerstormen visade tydligt att LAS är en helig ko hos facken. Det var onödigt att bjuda dem på detta i en så viktig fråga, men det ändrar inte vad vi tycker långsiktigt om LAS.
– LAS är väldigt hindrande för våra medlemsföretag. Vilka svårigheter som LAS orsakar beror på företagets storlek.
Hur mådde du när det stormade som värst?
– Drev är aldrig roliga, men det blåste över rätt fort. Jag hann inte bli så varm om öronen. Och kritikerna hade rätt i att mitt exempel var fel. Jag får stå ut med stormar, de är en del av mitt jobb, det är det jag får betalt för.
Sannerligen, runt en halv miljon kronor i månaden?
– Det är jättemycket pengar! Det hinner jag inte göra av med. Jag betalar av mina lån. Jag har absolut inte anpassat mig till att leva på den nivån. Det här jobbet har jag ju också kunnat bli av med när som helst.
Nej, hon blev inte ”av med jobbet”, däremot har hon själv valt att gå vidare. Några ambitioner att stanna kvar på Svenskt Näringsliv fram till pension har Carola Lemne aldrig haft. Sitter man för länge blir man förutsägbar, framhåller hon. Nu ligger en tillvaro som styrelseproffs ligger nära tillhands.
Efter föräldrarnas skilsmässa flyttade hon som treåring med sin mamma från Lund till Göteborg. Mamman jobbade heltid som vetenskapsjournalist på Sveriges Radio. Hon var enda barnet och växte upp med Jaga, en Englandsutbildad polsk barnflicka som bara talade engelska med henne.
– Det kändes helt naturligt för mig att vi tre levde tillsammans. Effekten av att leva med två vuxna var att jag blev brådmogen.
Tidigt visade hon studiebegåvning och började engelsk skola som femåring.
– Jag var blyg, rultig och mobbad. Att vara två år yngre än alla andra och bäst i klassen var inte receptet för att bli poppis. Jag hanterade mobbningen genom att vara duktig i skolan. Och jag hade två bästisar så helt isolerad var jag inte.
Barndomsdrömmen var att bli läkare. Vilket hon också blev. Som 23-åring började hon på sitt första långa jobb som läkare på Danderyds sjukhus. Samtidigt gick hennes mamma bort i bröstcancer.
– Det kan jag aldrig glömma. Det hade varit en lång process så mamma och jag hade länge pratat om det.
Carola Lemnes inställning till livet är att det är viktigt att åstadkomma något nyttigt. Privat är hon likadan som på jobbet, framhåller hon.
– Det är min styrka. Även privat är jag social, positiv och påhittig – maskerad till exempel. Jag gillar att prata inför folk och känna att jag lyckas få dem att inse något de inte tänkt på innan.
Det är inte utan att man undrar hur en “blyg, rultig och mobbad” tjej kunde förvandlas till en orädd och framgångsrik toppdirektör?
– På Montessoriskolan där jag gick fick jag öva på att hålla föredrag och spela teater. Inte förrän senare förstod jag vilken nytta jag hade av det, säger Carola Lemne. (TT)