Mina föräldrar fjällvandrade nyligen i Kirunatrakten, och försåg sina nära och kära med en uppsjö av bilder på landskap och berg. Det såg väldigt härligt ut, och jag kunde inte låta bli att känna naturens lockelse lite extra där jag sen rattade mellan rödljusen på Stockholms gator.
Men det tänkte jag snart råda bot på. I anpassat format i alla fall – i bilens bagagelucka låg en jordsäck och ett flak med ljung och murgröna. Snart skulle en liten bit av naturen finnas representerad även på pojkvännens nya balkong!
Efter en stunds påtande hängde där en prunkande blomlåda, och för en stund kände jag mig lite närmare naturen. När jag kom hem till min egen lägenhet i Uppsala var det med huvudet fyllt av snötäckta fjälltoppar och naglarna fulla med jord. Men verkligheten var inte fullt lika inspirerande. I vardagsrummet möttes jag istället av den mest deprimerade Monstera-växt jag sett. Kanske någonsin.
Jag må gilla naturen. Men jag är inte fullt lika säker på att den gillar mig tillbaka.
Linnéa Kalnins är reportern som har jord under naglarna trots att hon inte har gröna fingrar.
Att göra
1) Författaren David Thurfjell pratar om svenskarnas kärlek till naturen på Eriksbergsbiblioteket klockan 18:00
2) Anette Armitage och Susanna Laine ställer ut på Galleri Upsala. Ett och annat naturmotiv finns nog att beundra
Krabbelurer
Blanda 1,5 dl socker, 4,5 dl mjöl, 2 tsk bakpulver, 1 tsk vaniljsocker, 2,5 dl mjölk och 2 ägg. Förvara i tätslutande behållare. Ta med dig stormkök, smet och en klick smör och bege dig ut i naturen. På lämplig plats, grädda krabbelurerna i pannan med smöret. Njut!