Nu har det blivit dags att sätta sig ner och lära sig ett nytt gäng ministrar i regeringen. Efter varje val tänker jag att det var så mycket enklare att hålla reda på regeringen när man var barn. Ironiskt nog – eftersom man då hade betydligt vagare begrepp om rikspolitiken. Men man fick trots allt lära sig om ministrarna i skolan och eftersom tiden gick långsammare under barndomen var ju en mandatperiod hur lång som helst. Ministrar tillsattes och satt sedan under vad som kändes som halva ens barndom.
Som vuxen har jag försökt att återfå barndomens tidsuppfattning, bland annat för att kunna förlänga sommaren. Det funkar inte alls. Kanske kan det funka för att hålla reda på ministrarna? De kommer ju åtminstone i teorin att sitta under hela min övergång mellan 40-årsåldern och 50-årsåldern. Om det är länge eller en grisblink är väl bara en fråga om inställning?
Att göra:
Scen: Kriminalfarsen "Arsenik och gamla spetsar" på Uppsala stadsteater, kl 18:30.
Utställning. Känn stadsnostalgi i "Det försvunna Uppsala" på Storvretabiblioteket, i samarbete med Stadsarkivet.
Att äta:
Lax med ris och lime-cole slaw, 2 pers
Koka ris för två pers. Riv ca 3 dl vitkål fint, gärna med osthyvel. Strö en nypa flingsalt över och krama med händerna tills kålen mjuknar. Om den vätskar så passa på att hälla bort. Blanda med ca 1/2 dl crème fraiche och 1 msk majonnäs, till det blir lagom krämigt – salladen ska inte bli blöt. Riv i skalet från 1 limefrukt och lite, lite vitlök. Peppra och smaka av med mer salt. Stek 1 laxfilé per person försiktigt i panna, till en innertemperatur av 50 grader. Servera.