Förra veckan skrev jag om mina svårigheter att finna socialt umgänge intressant. Någonting jag inte var ensam om att tycka, märkte jag. Flera av er läsare hörde av er och berättade att ni, likt jag, föredrar att vara sitt egna sällskap. Även innan pandemin. Det var fint att höra att jag inte är ensam i detta. För det är inte lätt att inte tycka om mänskligt umgänge, ska ni veta. Man ses lätt som den tråkiga eller otrevliga som alltid tackar nej eller kommer med bortförklaringar. Så att höra att fler är i samma situation gör saker och ting lite enklare. Och det här skulle jag säga gäller i många känslor, inte bara ointresse för andra människor. Att veta att man inte är ensam att vara deprimerad, ha en särskild sexuell läggning, hudfärg, sjukdom, pollenallergi, och så vidare – det är hjälpsamt för många. Så en hälsning till Barbro, Jonas, Eva, Ingrid, Sven-Olof och ni andra. Vi kan starta en klubb för de osociala. En klubb utan möten eller sociala tillställningar. Men vi är i alla fall osociala ihop.
Markus är reportern som föredrar film framför folk
Ensamhet i media
Into The Wild. Klassiska filmen om Christopher McCandless på hans ensamresa genom Nordamerika.
Stranger In The Woods. Boken om Christopher Knight som lämnar allt bakom sig och flyttar ut i skogen.
Falling Down. Filmen om Bill Foster som blir frustrerad på samhället och dess regler.
Honungsmacka
Det finns enkla knep för att göra din frukost lite roligare. Pröva att på rostat bröd hälla en klick eller två av honung efter du smörat. Ett härligt komplement!