För några år sedan flaggade en bekant som bor i ett annat land för att han skulle ta bort alla sina konton på sociala medier. Han gav mig istället sin e-mailadress så att vi skulle kunna hålla kontakten även framöver. Sen raderades hans digitala närvaro.
När jag en tid senare ville höra hur han hade det kunde jag inte hitta hans mailadress någonstans. Den enda kontaktväg jag hade kvar till honom var försvunnen. Jag googlade, jag gick igenom varenda anteckning på min telefon – jag gick till och med till den butik han brukade jobba i när jag besökte landet han bodde i. Men han var borta. Och jag har inte hittat honom igen.
Så när Facebook och Instagram låg nere under ett antal timmar häromkvällen blev jag otroligt stressad. För tänk om nedsläckningen inte var tillfällig? Om mina statusuppdateringar från 2010 försvann, eller om jag inte längre skulle kunna se vad folk åt till lunch brydde jag mig inte om. Men tänk om jag – återigen – tappat kontakten med vänner som jag just nu bara når genom sociala medier?
Ibland bekymrar det mig hur mycket jag – och halva befolkningen – blint förlitar oss på teknologin.
Linnéa Kalnins är reportern som tänker börja skriva ner folks telefonnummer i en fysisk telefonbok.
Att göra:
Ta med dig en vän du inte träffat på ett tag på en guidad visning i Bror Hjorths Hus, 14.00.
Pannkakor
Även om hela internet slocknade och mina kokböcker mystiskt fick fötter och försvann skulle jag fortfarande kunna göra pannkakor. Blanda 2,5 dl mjöl med 0,5 tsk salt, 6 dl mjölk och 3 ägg. Stek i smör, servera med jordgubbssylt och vispad grädde. Det är ju faktiskt torsdag.