Tack vare det långa tågstoppet i förra veckan fick jag möjlighet att se Upplands-Väsby. Nu kan jag med stolthet säga "Se Upplands-Väsby och sedan dö".
Jag måste bli ironisk för att klara av att skriva om eländet. Egentligen hände inte så mycket mer än att jag klev av ersättningsbussen och blev stående på en vändplan som åt ena hållet vette åt en tunnel till pendeltågsstationen under spåren och åt andra håll frontades av svarta, tomma skyltfönster i relativt nybyggda hus i modern stil.
Varför är så många centrum så smärtsamt fula? Det intressanta är att de växte upp i en tid då människor faktiskt gick till sina affärscentrum. Idag försvinner butikerna från centrumen då alltfler handlar på nätet eller i stora köplador i periferin. Men å andra sidan: hur konstigt är det att färre går hit, när det är så fult? Hur märkligt är det att förorter blir sovstäder av samma skäl? Inte märkligt alls om ni frågar mig.
Jag förstår lockelsen i att istället helt och hållet inkapsla kunderna i en skön ny värld, innanför väggarna snarare än utanför, det vill säga, att bygga gallerior. Men trivs vi i dem?
Tänk ändå att det varit så svårt att bygga snygga centrum. Man förstår inte varför.
Vissa bedömare tror att det blir de lokala, mindre centrumen som kommer överleva butiksdöden. Det återstår att se.
Att göra:
Poetry Slam Final! Reginatetatern Uppsala kl. 19.
Joel Alme, Katalin, kl. 19.
Att äta:
Pasta Puttanesca. Hacka lök och vitlök, fräs. Lägg i hackad oliv, grön och/eller svart, sardeller. Fräs. Häll över krossad tomat.