I min barndom spelade jag fotboll, handboll och innebandy. Jag slutade i alla tre sporter efter att tränarna på sina subtila vis sagt att jag inte höll måttet för en tolvåring.
I fotbollen var det ganska enkelt. "Vi får se om vi verkar vinna matchen först" var den taktiska motiveringen till varför jag ännu inte bytts in. Handbollstränaren var mer diskret när han ignorerade mig nästan en hel match när jag frågade när jag skulle spela. "Oj jaha jag glömde visst" var hans respons efteråt. Men min personliga favorit är innebandyn. Där hade vi tre lag, och jag spelade i tredjelaget. Där var man för att utvecklas. Vi låg under i matchen med något enstaka mål, och tränaren gick ner på två kedjor. Spelade de bästa. "Kommer jag spela något mer?" frågade jag. "Det ser inte ut som det". Så jag ställde mig upp, kastade matchtröjan på bänken, tog mina väskor och gick. Sedan spelade inte jag innebandy längre.
Så om du som tränare har barn som inte håller måttet i laget – bänka dem bara så ska du se att de försvinner snart nog!
Markus är bänkvärmaren som blev reporter.
Film att se
In Time, från 2011
Nightcrawler, från 2014
A private war, från 2018
En God Macka
Ta valfritt bröd, gärna vitt för det är tydligen djävulens påfund nu för tiden. Rikligt med smör. Några ostskivor, mågra gurkskivor, och ett nytt lager bröd. Saker behöver inte vara så jädra krångligt som folk gärna gör det till i sina sociala medier-uppvisningar.