Jag kan inte undgå att tänka tanken inför dansgolvens öppnande i framtiden: Tänk om vi glömt hur man dansar?
Eller vi kanske inte glömt själva dansen, för den tror jag finns i oss på samma sätt som cykling, skridskoåkning och tandborstning. Den finns bara där oavsett om du är professionell eller amatör, viljan att röra kroppen till musik.
Men när vi väl får trängas bland främlingar på ett smockfullt dansgolv igen, kommer vårt inlärda beteende att hålla avstånd att sätta sina spår? Samtidigt som jag känner ett oerhört sug att gå på klubb och dansa så slår tanken mig ibland, vill jag verkligen stå så nära en främmande människa?
Det är lätt att glömma hur det var på dansgolven efter nästan 1,5 år utan. Men om jag kommer ihåg rätt så blir man lätt nedstänkt i drinkar och svett och ibland utbyts även saliv.
Hur mycket jag än längtar till dansgolvens öppnande så kan jag inte sluta fundera på om pandemin gjort oss till någon slags "håll minst två meter avstånd-zombies"?
Att göra
1. Titta på videos från olika klubbars dansgolv på valfri medieplattform. Detta för att tänka dig bort till just det där som jag så ständigt längtar till men samtidigt räds lite åt: ett smockfullt dansgolv på en stökig nattklubb.
2. Testa festkläder som ger dig något slags hum om hur du en gång brukade se ut en lördag när allt var som vanligt.
3. Lyssna på musik som gör dig peppad. Just nu lyssnar jag mycket på Maggio och hennes gamla dängor!
Att äta: Färdigrätter
Ibland måste vi inse att även om vi har mer tid hemmavid så räcker inte orken alltid till. Ta fram fryspizzan och kör in den i mikron!