Efter att flera vitvaror som på en given signal pajade har vi nu ny micro, tvättmaskin och torktumlare. Dessa nyinförskaffade apparater har en gemensam nackdel: de är för digitala, och det tar flera sekunder innan displayerna visar olika menyval. Jag hör ju själv hur det låter, ”flera sekunder”. Men jag blir ibland otålig över de där cirka 3 sekunderna jag måste vänta. Jag misstänker att jag inte är ensam, utan att det är en rätt vanlig reaktion i ett samhälle där allt ska gå snabbt. Vad är det vi har så bråttom till?
Det skulle vara intressant att dimpa ner en dag i exempelvis 1960-talet. Ringa från en sån där kobratelefon där nummerplattan ska såsa sig hela vägen tillbaka innan man kan slå nästa siffra. Jobba en dag i den tidens arbetslivstempo. Slå på TV:n för att inse att det enda som visas i den enda kanal som finns är testbilden. Skönt eller trist? Och hur lång tid skulle det ta innan kropp och själ saktat ner och vant sig?
Att göra när tillvaron snurrar för fort:
1. Ta några djupa andetag. Förvånansvärt enkelt och skönt sätt att stressa ner.
2. Gå ut i skogen. Lämna mobilen hemma och se och lyssna på naturen. Kanske sätta dig på en sten och betrakta trädkronornas vajande?
3. Gör en mindfulnessövning. Att i några minuter fokusera på andetaget eller att bara observera och ta in omgivningen brukar få ner kroppen i varv.
Dagens recept: pasta med tomat- och mozzarellasås
Koka ihop krossade tomater med salt, peppar, flytande honung, en skvätt olivolja och kanske pressad vitlök och/eller örtkryddor. Tillsätt sedan mozzarella i bitar. Servera med pasta och riven parmesan.