Bokade in mig hos polisen häromdagen. Skulle beställa nytt pass. Äntligen skulle jag slippa det gamla med porträttet där jag liknar en bokningsbar mördare. I båset säger den vänliga kvinnan att jag ska trycka ner hakan och absolut inte får le. Och samtidigt ska jag slappna av, tillägger hon. Omöjligt – varenda ansiktsmuskel verkar tro att det är gymdags. Klick! Fotot blir än värre den här gången. Som om jag levt som uteliggare i fem år sedan förra passet togs eller som om polisen aktiverat något slags fulhetsfilter. Det blev en väldigt bra passbild, konstaterar kvinnan bakom glaset, och jag fattar ingenting. Så där hemsk ser väl inte jag ut! Blir passet bättre ju fulare man är på bilden? Jag får inte ihop logiken.
Att göra:
1. Livemusik. Uppsalabandet Blues Friends spelar på Katalins terass.
2. Liveshow. Coronasånger med Jacke Sjödin ges på Reginateatern.
3. Digital pjäs: "Min mamma" från Uppsala stadsteater finns på Youtube med Yoel Escanilla i rollen som Pablo och Gloria Tapia som mamma.
Att äta: Rabarbermellis för små och stora
Nu växer rabarbern så det knakar och jag fick plocka hos en kompis som hade över. Det blev en kompott på 500 g rabarber, 1 tsk färsk riven ingefära, 1/4 citron, rivet skal och juice, 2 krm stött kardemumma och 1 1/2 dl strösocker. Koka ihop allt tills rabarbern blir mjuk. Låt svalna. Lägg kvarg med smak av jordgubb eller blåbär (de är godast) i botten på glas, på med lika mycket kompott i varje och krossade digestivekex över.